Annons
X
Annons
X

Internet kan, vill och bör inte blockeras

Den senaste veckans turbulens kring Wikileaks började med att sidan försvann ur det domännamnsystem som visar vägen till rätt server. Anledningen är fortfarande oklar, men helt klart är att det inte varit en framkomlig väg att få bort Wikileaks från Internet, skriver Marcin de Kaminski som forskar om cybernormer.

Det konkreta fallet Wikileaks visar verkligen hur Internet reagerat på en sida man anser vara viktig både i sig och som symbol. När Wikileaks försvann från Internet började folk runt om i världen genast sätta upp spegelsidor med exakt samma innehåll. När det ena dagen funnits en (1!) Wikileaks, finns det idag över femtonhundra (1500!) likadana Wikileaks utspridda över såväl nätet som världen. En stor del av dem bor på svenska servrar.

Vissa har kallat det Streisand-effekten, namngett efter en incident då den kända Barbara Streisand försökt få bort en bild på sitt hus från nätet. Resultatet då blev detsamma. På grund av uppmärksamheten spreds bilden långt längre än väntat, och blev totalt omöjlig att få bort. Så fungerar internet.

I det enskilda fallet kan man förstås le, och tycka att det varit ett fånigt försök att tysta Wikileaks. I ett större perspektiv är det mer allvarligt än så.

Annons
X

Internetblockeringar finns redan på många olika håll i världen. Även i Sverige. Här försöker såväl företag som kommuner och landsting blockera vissa hemsidor för sina anställda. Vi har också en mer övergripande blockering som är tänkt att hindra spridning av barnpornografi på nätet.

Jag skriver ”försöker blockera” och ”är tänkt att hindra”. Det är ungefär så effektiv som tekniken är idag. Med blockeringsförsöken följer nämligen vissa problem.

Först och främst. Att blockera något är i de flesta fall inte synonymt med att faktiskt ta bort det. Wikileaks försvann inte från internet bara för att domännamnet, den digitala vägvisaren, togs bort. Till en början var det möjligtvis svårt att hitta sidan, ett problem (eller lösning, beroende på hur man ser det) som snabbt byggdes runt. Precis som Wikileaks kan kommas åt, kan även kinesiska oliktänkande ta sig runt de blockeringar och spärrar som finns i det kinesiska nätet. På samma sätt kan turkiska nätanvändare komma åt Youtube även om deras regering försökt hindra dem. Tekniken är densamma, och hyfsat enkel. Den som vill komma åt spärrat material kan med några enkla knapptryck göra det.

Än viktigare att prata om är dock vilka värden vi riskerar när de här tekniska lösningarna på strikt mänskliga problem blir vardag. Vi måste våga prata om att det med varje försök till blockering också följer svårigheter på en helt ny nivå.

I en tid när hela vår värld kretsar kring internet är det lurigt att börja beskära det som där finns. Det handlar nämligen inte bara om internet, det handlar om större värden som mänskliga rättigheter och friheter. Internet har kommit att bli en sådan viktig arena att varje ingrepp som görs egentligen borde viktas. Frågor som borde ställas så fort en blockering görs är exempelvis ”vem försöker blockera vad?”, ”varför försöker man blockera just det här?” och kanske viktigast ”fyller den här blockeringen sitt syfte?”. Om svaret på någon av de frågorna är tveksamt eller i varje fall inte helt självklart finns det all anledning att kritiskt ställa sig frågan.

Internet är en arena med ett otroligt stort skyddsvärde i sig. Om inskränkningar av det skyddsvärdet ska börja diskuteras måste man också resonera kring vad man förlorar på kuppen. I fallet Wikileaks är det tydligt att man eldat under en brasa man nu inte längre kan kontrollera.

Samtidigt som Wikileaks är åtkomlig på fler håll än någonsin tidigare råder det för tillfället mer eller mindre regelrätt krig på vissa delar av internet. Det gick så att säga inte så bra...

MARCIN DE KAMINSKI

doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet och verksam i forskningsprojektet Cybernormer

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X