Annons

”Internationell samverkan ett måste mot vårdkrisen”

Foto: Isabell Höjman/TT

Nya tekniker kan bidra till att lösa problem i vården genom tidig diagnostik och individualiserad medicinering (TDIM). Regeringen bör låta utreda hur Sverige kan verka för internationell samverkan på området, skriver professorerna Mikael Benson, Carl Borrebaeck och Ulf Landegren.

Publicerad

Dagens sjukvård är i kris, och kännetecknas av skenande underskott, långa vårdköer, ökande missnöje bland allmänheten, samt ojämlik vård. Ofta diskuteras krisen som om den främst vore orsakad av bristande organisation, ledarskap eller ekonomiska resurser. Men liknande kristecken finns i hela världen och bottnar i ett gemensamt medicinskt problem – ett stort antal patienter förbättras inte av medicinering. Enligt en undersökning från amerikanska läkemedelsverket är mediciner ineffektiva för 38–75 procent av patienter med vanliga sjukdomar.

En av de viktigaste orsakerna till ineffektiv medicinering är att symptom, diagnos och behandling ofta kommer sent i sjukdomsförlopp som kan ha pågått under flera år. Detta kan leda till obotliga skador. En annan viktig orsak är att vanliga sjukdomar är mycket komplexa. Det finns ett stort gap mellan denna komplexitet och dagens sjukvård. Ta en vanlig sjukdom som astma, som har stora variationer i svårighetsgrad och förlopp. Sådana variationer kan bero på ändrad samverkan mellan tusentals olika gener i många olika celltyper enbart i lungorna, som kan skilja sig mellan olika patienter. Dessutom är det vanligt att patienterna har mer än en sjukdom som även drabbar andra organ. Modern diagnostik och terapi är närmast primitiv i förhållande till denna komplexitet. Detta kan innebära flera återbesök, som inte säkert leder till förbättring, men kanske biverkningar, innan en patient får optimal behandling. Nya tekniker kan bidra till att lösa dessa problem genom tidig diagnostik och individualiserad medicinering (TDIM).

Annons
Annons
Annons
Annons