Annons

Synnöve Clason:Internatet – det psykologiska dramats vagga

Det var upplevelsen av maktens mekanismer under åtta internatskoleår som satte Schiller på spåret. Med internatet som metafor för samhället gällde det för dramat att finna det sanna talet och därmed individens innersta önskningar.

Under strecket
Publicerad

Det våld som skildras i filmen ”Ondskan”, en klassisk pennalism som får pågå med skolledningens goda minne, kan ses som den tragiska men också ironiska effekten av ett skolideal som en gång tillkom för att förbättra mänskligheten. Går vi bortom 1800-talet till upplysningstidens utopier om medborgarnas emancipation från råa seder och förtryck finner vi bilden av det lilla (gosse)barnet som en späd planta. Hans lärare liknas vid en ömsint men konsekvent trädgårdsmästare. ”Internatet”, kunde det heta då, ”framstår som den mest fullkomliga formen för uppfostran.” I praktiken ledde redan då det ädla syftet till de underligaste avarter, särskild om ledningen låg i en enväldig furstes händer och eleverna snarast fick hålla ihop mot ett omänskligt system.

Friedrich Kittler, diskursanalytiker, systemteoretiker och lysande tysk litteraturvetare, visar i sin studie av det borgerliga dramats uppkomst att det finns en direkt koppling mellan den unge Friedrich Schillers patos och dramaturgi och de maktens mekanismer som diktaren lärde känna alltför väl under sin åttaåriga internatskoletid. Detta är i och för sig inget nytt. Schiller blev snart frihetsdiktaren framför någon i det förrevolutionära Europa. Det nya i Kittlers studie är de slutsatser han drar av det övervakningssystem som rådde vid militärakademin i Stuttgart. Det gav en träning, menar Kittler, som förvaltad av ett geni kunde förvandlas till banbrytande dikt.

Annons
Annons
Annons