Annons

Intelligentian lyser med sin frånvaro i USA-valen

Under strecket
Publicerad

Arnold Schwarzenegger är för närvarande inte bara aktuell genom filmen Terminator 3 utan har också figurerat som eventuell kandidat till guvernörsposten i Kalifornien. Den världsberömde skådespelarens politikerambitioner har varit kända under en längre tid, även om det på onsdagen meddelades från det republikanska partiet att han inte ämnar ställa upp. Ronald Reagan och Clint Eastwood är exempel på kända skådespelare som uppnått politiska framgångar i USA. I ett samhälle som är ytterst mediafixerat och där politikerrollen ofta förknippats med exhibitionism och ”good looks” borde också skådespelaryrket vara en speciellt lämplig jordmån för en politisk karriär. Diskussionerna kring vilka som ställer upp i ett politiskt val är intressanta på ett principiellt plan. Debatterna kan nämligen avslöja allmänhetens föreställningar om vilka vägar som är mer naturliga och rimliga än andra till att uppnå höga politiska positioner. I USA har det varit vanligt att företagsledare sadlat om och satsat på politiska karriärer. Ett av de senaste illustrativa exemplen är New Yorks borgmästare Michael Bloomberg som byggde upp ett medieföretag innan han på allvar började satsa på en politisk karriär. Exempel på politiker från företagsvärlden väcker dock inte samma uppmärksamhet som skådespelarna, bland annat därför att de mer tillhört vardagen. Ur demokratisk synvinkel kan emellertid dessa exempel vara mer problematiska eftersom rika företagsledare ofta har ekonomiska särintressen som kan beaktas på ett särskilt sätt genom ett ökat politiskt inflytande.

Annons

Förhållandet att höga politiska poster kan ses som naturliga fortsättningar på framgångsrika karriärer inom helt andra områden säger något viktigt om hur politikerrollen uppfattas i USA. Till skillnad från flera andra länder där en politisk karriär startas tidigt i livet, ger exemplen från USA vid handen att politiska ämbeten kan stå öppna för dugliga personer även i senare stadier av deras liv. I stort sett är detta rimligt både på ett individuellt och samhälleligt plan. Framgångsrika personer som kommer från andra områden än den politiska sfären kan i bästa fall bidra med nya fräscha infallsvinklar och berika politiken på ett sätt som inte vore möjligt om rekryteringsbasen primärt bestod av studentpolitiker eller fackföreningsfolk. De mer positiva nytillskotten i politiken är också människor som under lång tid givit prov på nytänkande och entreprenörsanda, egenskaper som kan komma väl till pass i ett alltmer dynamiskt, globaliserat och diversifierat samhälle. Vad man dock kan fundera över i ljuset av de aktuella amerikanska diskussionerna kring just Schwarzeneggers politikerdrömmar är att det är begränsade kategorier av medborgare som har möjlighet att ”sidledes” ta sig in i politiken. Här utgör ”häftiga jobb”, massmedial exponering, släktrelationer, tidigare politiska kontaktnät eller ett stort pengainnehav de vanligaste inkörsportarna. Det politiska livet kännetecknas också ofta av egenskaper som kan förklara varför vissa kategorier av människor inte sällan lyser med sin frånvaro. Att dagspolitik många gånger handlar om krassa maktsträvanden, politiskt korrekta yttranden och ett spel för gallerierna har säkerligen bidragit till att avskräcka exempelvis författare och intellektuella att involvera sig på ett mer aktivt sätt inom de politiska partierna.

Annons
Annons
Annons