Intelligent om upplopp i aktuell pjäs

Under strecket
Publicerad
Annons

Tornrummet på Dramaten är överfullt. Det ligger undran och förväntan i luften. Vad är det egentligen vi ska få bevittna? Lucas Svensson har utmärkt sig som en ovanligt flitig dramatiker, men den här gången har han med råge överträffat sig själv i produktivitet.
Förra onsdagen åkte han ner till Paris med uppdraget att skriva en pjäs om upploppen i förorterna. Fyra dagar senare skulle manuset vara klart, medan skådespelarna i sin tur repeterat i ungefär tre timmar. Det färdiga verket heter Le Week-end, ett slags personligt reportage för scenen.
Vad som serveras är intelligent och faktaspäckad underhållning, fylld av kärnfulla formuleringar och humoristiska poänger. Det refereras till såväl Tintin i Kongo som Camus, Marx och Büchner. Vi får också en snabblektion i hur 1960-talets arbetskraftsinvandring till Frankrike från landets forna kolonier bäddat för dagens segregerade krutdurk.
Den populistiskt hårdföre inrikesministern Sarkozy är dramats skurk i den mån det finns någon, men dramatikern vet bättre
än att ge några enkla svar. Kanske kommer Svensson sanningen närmast när oroligheterna karakteriseras som inte så mycket en revolution som ett kollektivt självmord, och därmed främst ”som alla självmord ett rop på hjälp”.

Sju skådespelare sitter runt ett bord och läser direkt ur manus, iförda solglasögon. På väggen bakom rullar ett bildspel från kaoset i de franska förorterna. Den erfarna ensemblen leker med texten, ger lätthet åt den egentligen rätt överväldigande mängd tankar och teorier som presenteras.
Texten är skriven med denna speciella form i åtanke, berättande snarare än gestaltande. Slutresultatet är inte helt olikt Jelineks pjäs Bambiland på Teater Tribunalen förra året, också den en iscensatt läsning med högaktuell tematik.
Före läsningen uttrycker Dramatenchefen Staffan Valdemar Holm förhoppningen att projektet i sin aktualitet ska ha ”nyhetens eventuella behag, eller obehag”. Framför allt är också Le Week-end intressant eftersom den åskådliggör den förmåga teaterformen besitter men alltför
sällan använder sig av: att snabbare än någon annan konstform kunna placera sig mitt i sin samtid med kritiskt skärskådande blick.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons