Martin Thomasson:Intelligens är att erkänna sin dumhet

All kunskap, allt vetande utgår från en radikal oförmåga att veta. Intelligens har således sin hemvist i dumheten. I sin senaste bok ser den kontroversiella litteraturprofessorn Avital Ronell tvivlet och ifrågasättandet som en politisk handling.

Under strecket
Publicerad
Annons

Dumheten utgör den tredje starkaste historiska drivfjädern efter krig och pengar, skrev en gång Karl Marx. Att dumheten haft historiskt avgörande konsekvenser är obestridligt. Inte desto mindre har dumhetens historiska effekter aldrig beskrivits på ett tillfredställande sätt. Frågan är bara hur man utvärderar den historiska signifikansen av ett begrepp som är så svårgripbart och, inte minst, historiskt föränderligt.

En genomlysning av frågan borde falla på filosofins bord. Filosofin har dock inte velat befatta sig med denna uppgift, trots att dumheten men också lågheten, fegheten och grymheten utgör ”strukturer hos tänkandet som sådant”, som Gilles Deleuze skriver i ”Om dumheten” (publicerad i det förträffliga nr 12, 2002, av litteraturtidskriften OEI som ägnas just dumhetens tema). Filosofin har hellre velat lokalisera felet och felbarheten när den, enligt Deleuze, i stället borde ställa frågan ”Hur är dumheten möjlig?”.

Annons
Annons
Annons