Annons

Kristoffer Leandoer:Intellektuell med en omättlig aptit på livet

Förmågan till engagemang och nyfikenhet är gränslös. Hon är ständigt beredd att rusa ner på gatan, det är alltid något manifest som ska undertecknas. När Gallimard åter ger ut Simone de Beauvoirs självbiografiska skrifter möter vi en filosof och författare som försöker sluka jordelivet helt och hållet. 

Publicerad
Simone de Beauvoir 1957.
Simone de Beauvoir 1957. Foto: Jack Nisberg/IBL

När Simone de Beauvoir (1908–1986) efter ett författarliv som redan hunnit bli långt år 1954 belönas med Goncourtpriset för ”Mandarinerna” döljer hon inte sin stora glädje, men inte heller sitt besvär över att plötsligt bli läst av en i grunden ointresserad publik, som slentrianmässigt köpte årets Goncourtvinnare: man skriver för att bli älskad genom sina böcker, säger hon. Att bli älskad för det hon skriver, det är en ambition Beauvoir formulerat första gången redan som tjugoåring i sin dagbok. Nu vet hon vad det är för slags kärlek man får. Ett knappt decennium senare, 1963, kompletterar Roland Barthes hennes observation i en intervju: ”Man skriver för att bli älskad, man blir läst utan att kunna vara det, utan tvekan är det just detta avstånd som utgör författaren.”

Simone de Beauvoir 1957.

Foto: Jack Nisberg/IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons