Annons
X
Annons
X
Sverige
Krönika

Mårten Schultz: Inte på kartan att SD-kampanjen är brottslig

Sverigedemokraternas kampanj om tiggeri på en station i Stockholms tunnelbana har fått ett massivt genomslag. Reaktionerna blev starka. I Stockholm hölls på tisdagen en demonstration. Reklamen revs ned.

SD:s SL-reklam
Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana.
Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana. Foto: Pi Frisk

Och, som i princip alltid när något skapar reaktioner numer, spiller de politiska och moraliska frågorna över i juridisk handlingskraft. Ingen kampanj är en riktig framgång förrän någon polisanmäler den. Inget avståndstagande är tillräckligt förrän det hamnar hos polisen. Eller som i detta fall hos Justitiekanslern (JK).

Vad finns det för intressant juridik i denna historia? Den fråga som tilldragit sig mest intresse är egentligen den minst intressanta. Är kampanjen i sig brottslig? Eller mer precist uttryckt, bryter innehållet i reklamen mot något förbud?

Om svaret är att innehållet är, eller kan vara, brottsligt blir en följdfråga vem som i så fall är ansvarig för brottet. Den senare frågan är mer invecklad än vad den brukar vara vid brottsmisstankar. Här finns det flera personer man skulle kunna titta närmare på: den som utformat kampanjen, företrädare för SL eller partiet. Men innan frågan om ansvarssubjekt – vem-frågan – över huvud taget aktualiseras, måste man alltså ta ställning om det finns något i kampanjen som i sig kan utgöra ett brott.

Annons
X

**Det är viktigt **att här hålla i bakhuvudet att vi rör oss på yttrandefrihetens område. På yttrandefrihetens område rör sig lagstiftaren försiktigt. Det finns uppenbara inskränkningar: Man får inte hota eller förtala enskilda personer. Man får inte manipulera marknader eller ljuga i domstol. Och så finns det understundom mer kontroversiella inskränkningar. Man får till exempel inte hetsa mot folkgrupp. Bortsett från dessa lagbud är huvudprincipen enkel. Det är tillåtet att uttala sig även på sätt som irriterar eller stör människor, så länge uttalandet inte skadar eller finns en uppenbar risk för att det skadar.

Just hets mot folkgrupp har aktualiserats i det här fallet. Kampanjen har nämligen anmälts till JK för att den påstås vara ett brott mot straffbudet om hets mot folkgrupp. Många anmälningar har inkommit. Fler lär tillkomma. Är anmälningarna befogade?

Innan jag besvarar denna fråga vill jag göra klart att jag nu ska bryta mot vad som i det närmaste är en naturlag bland jurister, nämligen att aldrig uttala sig helt kategoriskt innan en anmälan utretts färdigt av den ansvariga myndigheten, men det finns inget annat sätt att svara än det här. Kampanjen är inte hets mot folkgrupp. Den är inte i närheten. Någon folkgrupp pekas överhuvudtaget inte ut. Några andra brott tycks inte heller kunna vara aktuella med kampanjen i sig, hur osmaklig den än anses vara.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Om jag ska spekulera gissar jag att en del av de personer som gjort ansträngningen och anmält reklamkampanjen till de rättsvårdande myndigheterna är medvetna om det här. Anmälningarna om brott återspeglar inte, jag spekulerar fortfarande, att anmälarna själv faktiskt tror att brott begåtts, än mindre att någon kan dömas för brotten. Åtminstone inte alltid.

    Istället används anmälningarna för att göra en politisk poäng. Vilket för mig fram till min egen poäng. Och det är att det är ett oskick att använda sig av juridiken för att göra politiska poänger av rättsligt irrelevanta händelser.

    Nu har Justitiekanslern fått in ett otal anmälningar som är uppenbart ogrundade. En person hos JK måste gå igenom dessa hopplösa anmälningar. Det tar tid. Tid som annars hade kunnat ägnas åt något viktigare. Som riktiga fall av hets mot folkgrupp till exempel.

    Annons

    Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana.

    Foto: Pi Frisk Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X