X
Annons
X
Recension

Prinsessor Inte lika unik längre

Vi lever i en samtid byggd på valfrihet och förr eller senare måste fatta egna beslut. På sin debutskiva Laleh, som kom våren 2005, undvek den då 23-åriga sångerskan att välja inriktning. Hon hoppade mellan topplistepop, visor och soulig pop och kryssade planlöst mellan svenska, engelska och persiska. Den proggiga bohemstilen kombinerades med en folklig Trackslistan-sida.
På uppföljaren Prinsessor har Laleh Pourkarim valt att ringa in sin musik i en snävare region och göra en mer enhetlig skiva. De avslutande gitarrerna i öppningsspåret Det är vi som bestämmer (Vem har lurat alla barnen?) sätter tonen och planterar albumet i en mjuk rockjord. Den förut så trassliga röda tråden har nystat upp sig och från att ha stått i kontrast till varandra cirkulerar nu låtarna kring samma mål.

Precis som på debutalbumet spelar Laleh nästan alla instrument själv. Hon växlar mellan engelska och svenska men har lagt band på de mest excentriska sidorna av sig själv. Även om Prinsessor innehåller typiska Laleh-låtar, däribland den jobbigt nyproggiga Mamma som handlar om hennes födelse, rör hon sig allt närmare andra artister. Från att ha verkat i ett eget område har Laleh nu blivit ett alternativ till andra. Hon sjunger som Joanna Newsom i låten Closer och påminner om Regina Spektor i det pianoteatraliska titelspåret Prinsessor. Step on you låter i sin tur som en uppskruvad Anna Ternheim.
Även om det finns bra inslag på Prinsessor var det förut så rastlösa slingrandet en mer spännande färd. Den enda låt som avviker helt från det valda spåret är avslutande 12 som med klassiska körer vänder helt på klacken och travar iväg. Förhoppningsvis till nästa skiva.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X