Annons
X
Annons
X

Inte läge att klappa Annie Lööf på huvudet

LEDARE | JOHAN INGERÖ

Vi kan inte ha varit mer än elva eller tolv år gamla. Under ett par års tid spelade vi diverse barnroller på Kungliga Operan, i uppsättningar av Carmen och Trollflöjten. Vid ett tillfälle blev dirigenten försenad till en viktig repetition. Alla solister, hela operakören och hovkapellet stod redo på sina platser, men ingen kunde hålla i taktpinnen. Ända tills en av mina jämnåriga utsågs till tillfällig dirigent.

Det drogs nog en del på munnen bland operans veteraner. Men de lät sig nöjas, och fann snart att sjätteklassaren skötte sin uppgift med bravur. Han kommer bli något stort, viskade de. Pojken var den idag drygt trettioårige Stefan Solyom, en internationellt framgångsrik dirigent och kompositör.

Att ålder spelar roll för mognad, omdöme och kunskap är en självklarhet. Men då och då dyker det upp människor som utmanar normalläget. Solyom var en sådan, och den tillträdande centerledaren Annie Lööf är en annan.

Annons
X

Vid 28 års ålder blir hon inte bara partiledare, utan även statsråd och medlem av regeringens så kallade inre kabinett. Inte sedan Gustav IV Adolf har en så ung svensk haft så mycket makt. Från vänstersidan har hånfulla fnysningar redan hörts. ”28-åring ska vända en 40-årig nedgång”, twittrade Helle Klein, och på Facebook skrev den socialdemokratiske pr-mannen Harald Ullman om ”ungflickan”.

Lööf har dock, till skillnad från exempelvis Håkan Juholt och Mona Sahlin, lyckats skaffa sig en gedigen utbildning. Sin riksdagsplats har hon kampanjat sig till i personliga möten med väljare, snarare än fått i gåva av välvilliga valberedningar. Hon har aldrig nöjt sig med att driva ”ungdomsfrågor”, utan har tvärtom ägnat sig åt tunga och övergripande områden som rätts- och finanspolitik. I debatter och andra mediala sammanhang har hon uppvisat auktoritet och sakkunskap.

Dessutom; där Sahlin, Juholt och de flesta andra partiledare har tigit sig till sina positioner, har hon vunnit ordförandeklubban i öppen och hederlig kamp med bland andra ett sittande statsråd.

Så om vi bortser från åldersfaktorn, finns det någon enda punkt där hon inte på rent sakliga grunder måste betraktas som mer kvalificerad för, och förtjänt av, partiledarskapet än de två ovannämnda?

Sverige skulle vara betjänt av större åldersspridning bland våra politiker. Även uppåt.

Ute i världen innehas många tunga poster av personer över sjuttio, i vissa fall åttio år. I Sverige anses människor över sextio vara förbrukade, vilket är en kollektiv förolämpning mot alla kloka och energiska silverrävar i vårt land. Men att tråka Lööf för hennes ungdom är precis lika illa. Hon har visat vad hon går för, och att hon förtjänar både förtroende och respekt. De politikerkollegor som eventuellt känner för att klappa henne på huvudet bör nog ta sig i akt. Det är inte alls säkert att jämförelsen utfaller till deras fördel.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X