Krönika

Anna Laestadius Larsson:Inte ens katter är katter längre

Under strecket
Publicerad
Annons

Jag har fått lite arga mejl den senaste tiden. En del läsare tycker att jag gör det lätt för mig. De menar att jag till exempel inte ska skriva om fördomar mot romer om jag inte själv har blivit bestulen av någon från den folkgruppen. Att jag ska hålla tyst om flyktingfrågan om jag inte själv är beredd att låta ett par familjer flytta in i mitt hus. Andra blir upprörda när jag skriver om konserverande könsroller. En person undertecknar ilsket sitt mejl med köttätare, sexist och framför allt man. Har du inte själv några för- domar?, frågar någon. Och det är klart jag har.

Jag har till exempel länge levt i den bestämda tron att en katt är en katt, med specifika kattiga egenskaper. Men min nuvarande kisse har fått mig att inse att det kan man inte vara så säker på. Katter är solitärer, har jag lärt mig, men min katt trivs bäst i flock. Hon kommer till dörren och viftar på svansen när jag kommer hem och följer sedan intresserat varje steg jag tar. Hon är pratglad som en papegoja och tjattrar som en undulat. From som ett lamm låter hon små barn göra saker med henne som skulle fått den vänligaste labrador att snabbt tappa både tålamodet och humöret.

Annons
Annons
Annons