Kommentar
Kraven för att bli svensk medborgare har höjts. Mustafa Can berättar om hur en ambitiös och skötsam invandrare – en integrationspolitisk dröm – nekas medborgarskap för att han inte uppfyller ”kravet på ett hederligt levnadssätt”.
När Kendal Roj för tjugonde gången på en timma läst Migrationsverkets yttrande inser han att han blivit kränkt två gånger i sitt liv.
Första gången var som fånge i ett turkiskt fängelse. Fångarna tvangs att nakna och med cementsäckar på ryggen gå över krossat glas. Beordrades att dricka sin egen urin. Skenavrättningar och eltortyr med tjocka elkablar mot rygg och fotsulor.