Annons

Inte blöjor utan ensamhet plågar i äldrevården

”Den personal som arbetat länge mindes promenader och utflykter. Nu var bemanningen så reducerad att man slet för att hinna med det mest nödvändiga”, skriver Sebastian Lönnlöv. (Personerna på bilden har inget samband med texten.)
”Den personal som arbetat länge mindes promenader och utflykter. Nu var bemanningen så reducerad att man slet för att hinna med det mest nödvändiga”, skriver Sebastian Lönnlöv. (Personerna på bilden har inget samband med texten.) Foto: Björn Larsson Ask

Författaren Sebastian Lönnlöv arbetade länge extra inom demensvården. Här skriver han om erfarenheterna bakom sin bok "Varje dag är en vårdskandal" som handlar om vår kollektiva minnesförlust vad gäller omsorgen om äldre.

Under strecket
Publicerad

Jag började på sjuksköterskeprogrammet strax efter gymnasiet, men gick bara första året. I dag är jag tacksam över att jag slapp stå som nyutexamnierad tjugotreåring med ett oändligt ansvar att axla i en stressad och pressad vårdvärld. Jag hade entusiastiskt betat av alla kurser om anatomi och etik men efter sex veckor som praktikant på ett äldreboende kände jag mig inte längre säker på att jag skulle kunna växa in i yrkesrollen.

Vi är många som har erfarenhet av att ge omsorg. Ett sommarjobb i hemtjänsten, ett extrajobb på äldreboende. De som inte går vidare utan ägnar många år åt att vara undersköterskor och vårdbiträden har låg status. Att bli äldre värdesätts inte i en tid som hyllar det ungdomliga. Tonåringars ångest får mycket uppmärksamhet, men vi talar sällan om att äldre är deprimerade och står för en fjärdedel av alla självmord.

Annons
Annons
Annons