Recension

Rigoletto/Djurisk åtråInte bara ödet bakom offerdöd

Under strecket
Publicerad
Annons

När Rigoletto ges på Uppsala stadsteaters minsta scen får ­librettisten Francesco Maria ­Piave slåss om talutrymmet med den amerikanska ninja­feministen Camille Paglia, medan Dror Feiler tränger undan en hel del av Giuseppe Verdis musik. Ingenting är alltså som vanligt, men påminner om Suzanne Ostens uppsättning av Glada Änkan på Folkoperan.

Det kan låta hejdlöst, men börjar så fint och försiktigt med skådespelarna försynt lallande på rad i det barockifierade scenrummet. Men så bryter det lös med Göran Engmans kåte hertig som förför allt som rör sig och lite till. Frida Röhl är fräck och rolig som narren Rigoletto i en värld där gränserna mellan manligt och kvinnligt är upplösta. Såväl Fredrik Meyer som Emil Almén uppträder i strumpbyxor med varierande accessoarer och Oskar Pöysti har en liten mustasch till sin blonda dam­peruk.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons