”Inte är jag en ängel precis”

Först sålde hon sin kropp, också till män i höga maktpositioner. Sedan åkte hon fast för förskingring. Under de senaste 40 åren har Lillemor Östlin tillbringat halva tiden i fängelse. Mest för narkotikabrott. Nu har hon skrivit en bok om sitt liv – och om sin upprördhet: ”Jag är inte knarkliberal. Men även vi narkomaner måste omfattas av gällande lagstiftning.”

Under strecket
Publicerad
Lillemor Östlin är lika hemma på Hinseberg som i sin tvåa i Skärholmen. Nu ger hon ut boken Hinsehäxan, under  eget namn.

Lillemor Östlin är lika hemma på Hinseberg som i sin tvåa i Skärholmen. Nu ger hon ut boken Hinsehäxan, under eget namn.

Annons

Hon öppnar dörren sur som ättika för att hon inte hittat den nya, ljusblå tröja, som hon tänkt ha till fotograferingen. Det är sånt som ostraffat folk inte har en aning om, säger hon. Att man lägger på hullet i fängelset, kommer ut några storlekar större. Sedan sätter hon fram kaffebricka och fem sorters kakor under kökets broderade bonad: ”Lägg hatt och stav i stuguvrån. Och tunga tankar utom dörren.”
Lillemor Östlin är en fri kvinna, sedan mitten av januari. De senaste 40 åren har hon suttit inne minst halva tiden, riktigt hur många vändor det är vet hon inte själv. Hon har slutat räkna. Nästan stolt säger hon att hon toppar listan, ingen annan kvinna i Sverige har avtjänat så många år, sammanlagt, i fängelse. Fortsättningen gör mig inte särskilt avundsjuk:
– Kommer jag in på Kronobergshäktet är det kramar överallt.
Nästan samtliga brott handlar om narkotika. Enligt Lillemor Östlin är det stor skillnad på heroin, som man dör av, och amfetamin som hon själv använt i 40 år. Använt, innehaft och sålt vidare.
– Jag är ingen ängel, långt därifrån. Men den försäljning som jag är dömd för handlar om 11,87 gram. Sammanlagt. Genom alla år. Själv har jag aldrig uppfattat mig som kriminell, mer som en vanlig kärring som tycker om att sy och laga mat. Samtidigt är jag förstås en Hinsehäxa, precis som min bok heter.

Annons

Hennes bok, som kom ut i veckan, ligger på bordet. Jag bläddrar i den medan hon oupphörligt svarar i telefon och halvryter till folk att de får återkomma: ”Sent, sa jag. Du får ringa sent.”
Om en stund ska vi tala om bokens mest kittlande kapitel; från åren när hon var prostituerad och hade en högt uppsatt fackföreningsman som återkommande kund, innan han gjorde politisk karriär och bröt kontakten mellan dem.
Hon kommer också att tala sig upprörd över svensk kriminalpolitik, hävda att i knarkmål ställs mycket låga krav på bevisning – nej, lyssnar jag noga säger hon att ibland krävs inga bevis alls. Det räcker med sannolika misstankar. Därmed är även den icke skyldige narkomanen körd från början.
– Jag är ingen knarkliberal. Jag tycker att narkotika ska bekämpas – det är inte så att jag är stolt över att jag gått på droger i hela mitt liv. Men det är en annan sak. Vad jag talar om är att även narkomaner måste omfattas av gällande lagstiftning, det måste finnas en rättvisa också för oss.
Lillemor Östlin brukar försvara sig själv vid rättegångar, hon säger att det går bäst då. Ska det finnas rättvisa också i en intervju måste vi berätta hennes livshistoria. För att förstå varför allt blev som det blev:
Ett fattigt arbetarhem, föräldrar som skildes tidigt, en pappa som söp och en mamma som slet för att försörja barnen – det var så det började. Fortsättningen är inte ljusare. Hon slutar skolan efter åttan, blir gravid som 16-åring, får dispens för att gifta sig med mannen som hon beskriver som ”en snäll fylltratt” och får ytterligare ett barn. Vi har nått fram till början av 60-talet, till ett litet samhälle i Uppland. Det är där de bor när hennes man får sparken och de vräks från sin tjänstebostad.
– Då var vår yngsta flicka tre veckor.
Skaffa ett jobb, sa barnavårdsnämnden. Köp en bil, sa prästen som skulle stötta.
– Det fanns inga jobb. Vi hade inga pengar. Så jag liftade till Stockholm, tjänade hundra spänn i baksätet på en bil, åkte hem och handlade mat. Min man blev ledsen när han fick veta var pengarna kom ifrån. Men han blev alltid ledsen när han ställt till något.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons