Inkomsterna avgör medlemsavgiften

EU:s långtidsbudget ska gälla perioden 2007-2013. Den ska, som alla budgetar, ha en inkomstsida och en utgiftssida. Inkomstsidan lägger fast hur mycket medlemsländerna ska betala in till den gemensamma kassan. Inbetalningarnas storlek bestäms främst av hur rika länderna är, mätt som bruttonationalinkomst (BNI).

Under strecket
Publicerad
 

 

Annons

Bryssel
Utgifterna handlar om hur pengarna ska betalas ut i olika stödformer och andra satsningar samt hur mycket pengar som ska gå till varje land.
Förhandlingarna har handlat om både inkomstsidan och utgiftssidan. Två huvudpositioner har stått emot varandra under vårens förhandlingar.
EU-kommissionen har föreslagit att långtidsbudgeten ska uppgå till 1 025 miljarder euro. Det motsvarar 1,26 procent av ländernas sammanlagda BNI. De nya medlemmarna och Medelhavsländerna har stött kommissionens förslag.
Sverige och fem andra länder (Tyskland, Österrike, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien), har hävdat att kommissionens förslag var för högt. De kunde bara sträcka sig till en budget som
motsvarade 1 procent av BNI, vilket i pengar skulle betyda 815 miljarder euro för hela perioden. Dessutom har ”spararna” krävt en förbättring av sina balanser mellan inbetalningar och återflöden. Alla sex är nettobetalare, det vill säga de betalar in mer än vad de får tillbaka. Sverige och Nederländerna har legat i toppen i betalningsligan räknat per invånare.
Under våren har det varit ordförandelandet Luxemburgs uppgift att försöka hitta en kompromiss, som alla länder kunde ställa sig bakom. Budgetbeslutet måste nämligen tas med enhällighet, vilket innebär att varje land har vetorätt.

Under upploppet har två budgetposter hamnat i fokus. Den ena är den brittiska rabatten, den andra är jordbruksstödet. Den brittiska rabatten är inte längre motiverad och bör fasas ut, har kommissionen och Luxemburg hävdat med stöd från en överväldigande majoritet.
Britterna har vägrat att diskutera rabatten om man inte samtidigt skär ner på jordbruksstödet. Frankrike, den störste mottagaren av jordbruksstöd, har envist
hävdat att jordbruksstödet inte får röras, om inte den brittiska rabatten avskaffas.
Här har det öppnats en möjlighet för en byteshandel mellan brittisk rabatt och franskt jordbruksstöd. Lägre rabatt och minskat jordbruksstöd skulle kunna ge ekonomiskt utrymme för att både förbättra nettobetalarnas läge och öka satsningar för framtida tillväxt och jobb. Det har mot slutet i alla fall varit förhoppningen hos ordföranden Jean-Claude Juncker, Luxemburgs premiär- och finansminister.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons