X
Annons
X
Recension

Rastlös sökare och troende tvivlare : Existentiella frågor i filmer av Ingmar Bergman ”Ingmar Bergman slarvade med religionen”

Luther genomsyrade uppväxten, men han var hela tiden i uppror mot Gud. Mer kritisk distans hade varit på sin plats när Caroline Krook går igenom Ingmar Bergmans religiösa problematik så som den gestaltas i filmerna. Som det nu är ser hon förbi uppenbara svagheter i hans framställning av trosproblemen, skriver John Sjögren.

Ingmar Bergman fick med sig Luther från födseln. Hans far, Erik Bergman, var kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling och blev med tiden hovpredikant. Foto: TT

Titeln på Caroline Krooks bok om existentiella frågor hos Ingmar Bergman är utan tvekan väl vald: ”Rastlös sökare och troende tvivlare”. Det är en titel som ringar in det ambivalenta förhållande till kristendomen som gång på gång gestaltas i Bergmans filmer. Bergman var impregnerad av den lutherska tro som genomsyrade uppväxten, alltid öppen för de ”andra världar” som han menade ständigt omger oss, och som framförallt musiken ger oss en aning om. Samtidigt var han hela tiden i uppror mot Gud och driven av en vilja att slänga ut all den ”heliga bråte” som han menade skymde sikten mot den Gud som eventuellt, eller kanske med största sannolikhet, inte finns. Protestantisk ateist kallade de honom ute i världen. En lika god beskrivning som troende tvivlare.

Biskop emerita Caroline Krook har i sin bok valt att samla ett antal av Bergmans filmer under några grundläggande existentiella och religiösa frågeställningar. Kapitlen heter sådant som ”Finns Gud?”, ”Varför är Gud så tyst?”, ”Hur kan Gud tillåta?”, ”Vem är jag egentligen?”. Som ett slags inledande bakgrund väljer Krook att korsläsa August Strindbergs biografi med Bergmans liv. Det är en god idé. Där finns ett djupt släktskap som tar sig många uttryck i Bergmans verk. Släktskapet kan man skönja på många nivåer, men handlar kanske främst om en likhet i temperament. De var båda utpräglade känslomänniskor. Men ingen av dem, i synnerhet inte Bergman, var någon stor tänkare. Hans uppgörelse med trosfrågorna är, i mina ögon, alltför ensidigt känslomässig.

Foto: TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X