”Inget stöd för att utsläppen kompenseras”
Det finns inga studier som stöder påståendet att svenska naturbetesmarker generellt sett kan lagra in så mycket kol att det kan kompensera för idisslarnas metangasutsläpp, skriver Elin Röös, forskare, och Maria Nordborg, fd doktorand, i en replik.
Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen hävdar på SvD Debatt (9/8) att en ökad livsmedelsproduktion från betande idisslare (nöt och får) vore positivt ur klimatsynpunkt och att ny forskning visar att betesmarker kan lagra betydligt mer kol än vad vi tidigare förstått. Som grund för sina påståenden hänvisar de bland annat till en rapport från Epok på Sveriges Lantbruksuniversitet. Som författare till nämnda rapport vill vi korrigera och nyansera bilden vad gäller betesmarkernas potential att lagra in kol.
Inledningsvis vill vi klargöra att vi håller med Rundgren och Meyer von Bremen om att betesbaserad lamm-, nöt- och mjölkproduktion har många fördelar, inte minst vad gäller djurvälfärd och bevarandet av den biologiska mångfalden. Dessutom är grovfoderbaserad animalieproduktion resurseffektiv eftersom djuren omvandlar gräs och andra fiberrika foderråvaror som människor inte kan äta till näringsrika livsmedel.
Elin Röös och Maria Nordborg
Idisslarnas växthusgasutsläpp måste vägas mot de fördelar som betesbaserad livsmedelsproduktion innebär, skriver artikelförfattarna.
Elin Röös och Maria Nordborg