Krönika

Jonas Fröberg:Inget slår friheten på mopedsadeln

Jonas Fröberg
Under strecket
Publicerad
Annons

Jag kommer av någon anledning ihåg godispåsen, en sådan där med röda bildäck och lakritsrullar hopblandade, som jag köpt på macken samma kväll, den 15 november. Snötäcket var mjukt och decimeterhögt och jag satt med mamma och åt röda bildäck framför tv:n. Väntade på tolvslaget.

Jag hade väntat ett helt år – efter att ha köpt en vit Yamaha DT50, som dessförinnan först hängt på väggen som ett drömlikt urklipp ur en broschyr. Pappa tyckte den var var väl dyr, 6300 kronor kostade den. Nu stod den i garaget till höger om den mjölkvita Ford Sierran. Alla killar i klassen, tjejerna hade inga mopeder, hade redan knattrat omkring på sina Zündapp KS50 och Puch Dakotor sedan våren. Jag hade cyklat efter dem som ett jehu. En tid jag förträngt. Fem minuter i tolv på natten gick jag ut med den nya Nolanhjälmen i handen. Pulsen hög. Situationen liksom overklig och de sista minuterarna stod mamma i dörröppningen på farstubron och hjälpte mig att räkna ner.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons