Annons
X
Annons
X

Inget att vinna på mer förnybart

Foto: HASSE HOLMBERG/TT

SLUTREPLIK | ENERGIPOLITIK

Självklart kan man skapa jobb med subventioner, men det var effekterna på samhällsekonomin vi ville diskutera.
Jonny Fagerström och Lars Bern

**En följd av den gröna **subventionsindustrins frammarsch är en skriande brist på en bred diskussion, baserad på verifierbar vetenskap. Det miljöindustriella komplexet utnyttjar sina subventioner till att föra fram tendensiösa partsinlagor, oftast inköpta från de egna tankesmedjorna. Greenwash-företaget WSP:s undersökning som Charlotte Unger, Svensk Vindenergi, framhåller (Brännpunkt 6/5), är en sådan partsinlaga, betald av vindkraftsföretaget Vestas där uppgifter från 2009 sammanställts i ett PM. Betecknande är att Greenpeace, i sin pamflett ”Gröna jobb”, okritiskt jublar över de 4000 jobb i den svenska vindindustrin som analysen förutser. Vindkraftens extrema kapitalintensitet gör den emellertid till en dålig jobbskapare

Analysen (har Charlotte ens läst den?) saknar dock helt relevans för diskussionen om hur subventioner påverkar elpriser och jobb, utan redovisar bara hur subventionerna bidrar till en ökning av antalet bruttojobb i vindindustrin. Självklart kan man skapa jobb med subventioner, men det var effekterna på samhällsekonomin vi ville diskutera. Tvärtom visar de internationella studier vi lyft fram på pricken vad som händer när samhällsekonomin sviktar och subventionerna försvinner, vilket var fallet i Spanien under finanskrisen där tusentals jobb i förnybarhetsindustrin gick förlorade.

Annons
X

Det svenska elcertifikatsystemet är marknadsbaserat och ger lägre subventioner än det tyska systemet, det är rätt. När det svenska systemet indikerar att det finns ett stort utbud av elcertifikat och förnybar el på marknaden så minskas analogt med detta också subventionerna. Men det är ju precis detta Svensk Vindenergi nu försöker sätta ur spel.

I en artikel på Second Opinion/Energi den 4 maj kräver Charlotte Unger ännu mer pengar till vindkraften. Hon kräver förutom våldsamt ökade subventioner också att få behålla vindindustrins elskattefördelar, att vindindustrins fördelaktiga fastighetsbeskattning ska bestå, samt att stamnätstariffen måste gynna vindkraft. I annat fall brakar vindindustrin samman skriver hon, och hotar med Riksrevisionen. Charlotte Unger menar också att alla kraftslag behöver subventioneras men att vindkraften, som hon anser är billigast, måste subventioneras mest. Det hänger inte ihop, vilket följdriktigt och lakoniskt kommenteras av generaldirektören för Svenska Kraftnät, Mikael Odenberg, med orden: ”Mycket vill ha mer”.

**En rapport sammanställd **av Uppsala universitet 2014 visar att de svenska kärnreaktorerna i snitt har nått halva sin livslängd och har potential att producera ytterligare 2100 TWh. Rapporten visar också att en avveckling kommer att minska skatteintäkterna med 800 miljarder kronor. Själva avvecklingskostnaderna tillkommer alltså.

Kostnaderna för kalaset blir därmed enorma. Bara subventionerna för att nå målet 30 TWh vindkraft, varav 10 TWh till havs, år 2020 kommer att kosta över 300 miljarder kronor till år 2035 om Charlotte Unger får som hon vill. Därtill kommer kostnaden för att bygga själva verken, ytterligare ca 160 miljarder kronor. Ändå kommer vi att ha effektbrist och elpriserna kommer att vara astronomiska. Hur allt detta kan vara en konkurrensfördel för Sverige, som Charlotte Unger påstår är för oss en gåta

Det som är bra för vindindustrin är inte bra för Sverige.

JONNY FAGERSTRÖM

miljödebattör

Föreningen Svenskt Landskapsskydd

LARS BERN

teknologie dr

fd vd för ÅF och fd vd för IVL, Svenska miljöforskningsinstitutet

Annons
Annons
X
Foto: HASSE HOLMBERG/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X