Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Politiska snuskbarn på landsbygdssafari Ingenting för teaterovana

PROVOCERANDE Årets uppsättning på Teaterlogen i Yngsjö kommer garanterat att förstöra den trivsamma stämningen på Österlen. Här finns gott om provokationer.

Politiska snuskbarn på landsbygdssafari

Genre
Teater

Turteatern på Teaterlogen, Yngsjö. Texter: Ensemblen. Regi: Nils Poletti. Musik: Daniel Rosetti. Medv: David Sigfridsson, Sanna Sundqvist, Ester Uddén, Carina Ehrenholm, Py Huss-Wallin, Hampus Hallberg, Nils Granberg, Lucas Krüger.

En mycket stor del av svensk sommarteater har det trivsamma som bas – gärna på en naturskön plats. Ofta riktad till en aningen teaterovan publik. Teater utan höga trösklar, nära till skratt och gemensam värdegrund.

”Politiska snuskbarn på landsbygdssafari” är allt utom just det. En del av Turteatern, Stockholm har detta år intagit Teaterlogen, en betonglada utanför Yngsjö. Olika grupperingar har spelat här under åren. Den här gången står en 3,5 timmar lång provokation mot allt som är heligt på dagordningen.

Bakom uppsättningen ligger den fiktiva, teatergruppen ”Hej vad det svänger i kyrkan” som bestämt sig för att slå tillbaka mot all vänsterradikalism med hjälp av Bibeln. Gruppen har skapat något som lika mycket är en kabaré som en mässa som dels slår mot allt det som den heliga skrift räknar som orent – och det är mycket – och dels den moraliska slapphänthet som det sedvanliga kulturlivet odlar. Här gisslas bokstavligen samtiden.

Annons
X

Det här är andra gången Hej vad det svänger i kyrkan slår till, förra säsongen gav man en första show på temat högerkristna mot verkligheten på Turteatern, Kärrtorp. Det var en fyra timmar lång urladdning med slag åt alla håll, ett slags galen teatral exorcism.

Uppsättningen börjar aningen saktmodigt. Producenten David Sigfridsson agerar konferencier, likt en frikyrkopastor som går från prydlig förbindlighet till att masochistisk pryglas – via tungomålstirader. Första akten är hyggligt anständig. Sigfridsson går igenom olika orenheter – det slutar med en häxjakt bland publiken på kvinnor som menstruerar. Här ska nämligen syndigt drivas ut under kvällen. Samtiden ger oss ju magknip av ångest och det gäller att med Bibeln som kompass hitta syndabockar och vänsterbeteenden.

Det övergår till nummer som inte väjer för något, som går från enkla kisskämt till texter om djursex och pedofili som närmar sig gränsen för vad som faktiskt går att skämta om. Vissa sketcher är geniala, som killen som lära sin kompis hur man får knulla – en scen som spelas av två kvinnor och är en underbar parodi på grabbighet. Ironierna om utförsäljningen av järnvägen och apoteken är också pricksäkra.

Till sist, medan mörkret över slätten mot Åhus tätnar, får en jordbruksministerlik man tala om sin kärlek till djur och övergreppen står på rad till dess man nästan storknar. Och vår konferencier slår sig allt mer blodig. Han ska bära allas vår smärta, en Kristus för vår tid ställd mot Damien Satansson som har en naken djävul till pappa.

Här någonstans har man lämnat all sedvanlig sommarteater bakom sig. Turteatern har ju förut iscensatt markis de Sades texter och har valt att inte väja för det sexuella som metafor för en förvirrad samtid utan moralisk kompass. Nils Poletti har genom åren mer och mer framstått som en Artaud light – för den som kommer ihåg fransmannen som gav upphov till begreppet grymhetens teater där formspråk, dualitet och smärtan som medel var en metod att bli mer sann.

”Politiska snuskbarn...” är ingenting för amatörer eller aningslösa turister. Det är en uppsättning som kräver sin man eller kvinna, som tål en radda provokationer och några glada nummer om tidelag och övergrepp på spädbarn. Det är en show som garanterat kommer att förstöra den trivsamma stämningen på Österlen. Om stycket kan flyttas till Kärrtorp till hösten kommer den absolut att få en given och hängiven publik.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X