Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Tingen. En berättelse om sextiotalet Ingen vanlig shoppingsatir

(uppdaterad)

Tingen. En berättelse om sextiotalet

Författare
Genre
Prosa
Förlag
124 s. Modernista

(Les Choses: Une histoire des années soixante, 1965)
Övers: Fredrik Rönnbäck

Georges Perecs debutroman ”Tingen” har snart 50 år på nacken, men dess skildring av ängslig livsstilskonsumism känns mer träffande och angelägen än någonsin. Det börjar som ett riksbekant vindsvåningsreportage: med en mäklarmässigt erotiserad beskrivning av en fantasivåning. Sylvie och Jérôme drömmer inte om någon teppanyakihäll, men väl om sammetsdivaner, bruna heltäckningsmattor, toile de Fouy-mönstrade gardiner, ett helt fantasipaket: om de bara hade det där perfekta boendet skulle solen stråla klarare, deras vänner vara vackrare, deras leenden vitare. Det unga paret har kort sagt en tvivelaktig tro på föremåls magiska krafter.

Sylvie och Jérôme tillhör 60- talets unga urbana medelklass. De bor i Paris, hankar sig fram på påhugg i reklambranschen och drivs av ett enda begär: att äta, resa och heminreda dyrt. ”De skulle ha velat vara rika”, heter det i berättelsens svävande konditionalis. ”De trodde att de skulle ha klarat av att vara det. De skulle ha vetat hur man klär sig, betraktar, ler som rika människor.”

Problemet är att deras medel aldrig överensstämmer med deras begär. Medan de drömmer om la joie de vivre griper tomheten alltmer omkring sig.

Annons
X

”Tingen” utkom 1965, ett par år före Perecs möte med Raymond Queneau och dennes skrivjunta Oulipo (”Verkstaden för potentiell litteratur”) som gjorde Perec till litteraturens busigaste lekfarbror. Här framträder han snarare som sträng samhällskritiker i polokrage. Boken avslutas rentav med ett citat av Marx, vilket säkert bidrog till dess framgångar: ”Tingen” belönades med Renaudoutpriset, sålde stort och blev åtminstone i vänsterintellektuella kretsar något av en kultroman. Berättelsen var som klippt och skuren för nymarxismens teorier om det varufetischistiska skådespelssamhället.

Samtidens läsning var något enögd. ”Tingen” är långt ifrån en satir, och heller inget direkt avståndstagande från ”prylsamhället”. Det finns en tvetydighet i den här boken som gör den svår att få grepp om. Prylarna gör Sylvie och Jérôme olyckliga, men är också det enda i deras liv som ger tröst och mening, fyller ut tomrummet. Perecs ironiska, kyligt sociologiska beskrivning av parets drömmar, önskningar och fantasier kastar ett löjets skimmer över alltsammans – men drömmarna är inte desto mindre sanna. Boken bygger i hög grad på Perecs (och hustrun Paulettes) egna erfarenheter, inklusive ett fåfängt flyktförsök till Sfax i Tunisien.

Om ”Tingen” är en drift med något så är det snarast föreställningen att det går att ställa sig utanför systemet. Sylvies och Jérômes val står mellan att inordna sig eller bli ”åldrande bohemer, i polokragar och manchesterbyxor, varje kväll på samma uteservering i Saint-Germaine eller Montparnasse, som hankade sig fram på andrahandsfynd, gnidna ända ut i sina smutsiga fingerspetsar”.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Något tredje alternativ gives icke. Det är det som gör boken så deprimerande.

    Som Magnus Florin skriver i sitt utmärkta förord passade inte Perec i rollen som ideologisk guru. Författarskapet tog snart andra vägar. Ändå ser man redan i debuten vart det var på väg.

    Romanen är i grunden en remake av ”Hjärtats fostran”, Flauberts klassiker om sin egen generations prylbögeri. Anspelningarna på förlagan är många och listiga (en tavla föreställande hjulångaren Ville-de-Montereau möter oss redan i hallen till Sylvie och Jérômes drömvåning), men här förekommer också rena textlyft. Perec klippte och klistrade redan i debuten.

    ”Tingen” har, tämligen orättvist, blivit styvmoderligt behandlad av kritiken. Kanske är det också därför som en svensk utgåva har låtit vänta på sig. Nu finns en fin översättning av Fredrik Rönnbäck hur som helst i varudisken. Ironiskt nog i starkt köpkittlande förpackning.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X