Recension

Tingen. En berättelse om sextiotaletIngen vanlig shoppingsatir

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Georges Perecs debutroman ”Tingen” har snart 50 år på nacken, men dess skildring av ängslig livsstilskonsumism känns mer träffande och angelägen än någonsin. Det börjar som ett riksbekant vindsvåningsreportage: med en mäklarmässigt erotiserad beskrivning av en fantasivåning. Sylvie och Jérôme drömmer inte om någon teppanyakihäll, men väl om sammetsdivaner, bruna heltäckningsmattor, toile de Fouy-mönstrade gardiner, ett helt fantasipaket: om de bara hade det där perfekta boendet skulle solen stråla klarare, deras vänner vara vackrare, deras leenden vitare. Det unga paret har kort sagt en tvivelaktig tro på föremåls magiska krafter.

Sylvie och Jérôme tillhör 60- talets unga urbana medelklass. De bor i Paris, hankar sig fram på påhugg i reklambranschen och drivs av ett enda begär: att äta, resa och heminreda dyrt. ”De skulle ha velat vara rika”, heter det i berättelsens svävande konditionalis. ”De trodde att de skulle ha klarat av att vara det. De skulle ha vetat hur man klär sig, betraktar, ler som rika människor.”

Annons
Annons
Annons