”Ingen ska behöva ha det som jag hade det”
ETT HEM. Fel boenden, uppbrott och hem som inte utretts. Reformen som skulle se till det ensamkommande flyktingbarnets bästa har flera brister. Ayanna fick bo hos en släkting som slog henne. Filsan och Anisha bor i ett hem som har det väsentligaste – men inte mer.
En eftermiddag åker Filsan och några andra kompisar med teamet från Individuell människohjälp, IM, till en bowlinghall. Organisationen ordnar träffar där barn och unga gör kul saker med varandra.
Lina Börjesson från IM snackar teknik med Filsan inför nästa slag.
Anisha (t v) och Filsan i sina rum på utslussningsboendet i Göteborg.
Bibbi Rönn är god man sedan 18 år tillbaka och en av de få som på heltid arbetar med uppdraget, hon har både ensamkommande och andra barn med akuta behov. Till höger keramikstatyer av Lisa Larson ur serien Världens Barn.
Detalj av en tavla i köket hos Bibbi Rönn med hälsningar från barn som bott hos henne genom åren.
Ayanna kom som ensamkommande flyktingbarn när hon var tolv år. Hon har i perioder bott hos Bibb Rönn.
Satar är från Afghanistan och har varit i Sverige i två år. Han har fått permanent uppehållstillstånd och drömmer nu om att ta körkort. Så ofta han hinner blir det övningskörning med gode mannen Peter Svenburg.
I går skrev vi om Feysal från Somalia. Han har just inlett sin asylprocess men vet redan nu att den familj han är placerad hos är den som gäller hela vägen, även efter det att han får uppehållstillstånd, om han nu får det.
För de flesta andra ensamkommande flyktingbarn ser det annorlunda ut. Platsbrist gör att ungdomarna slussas mellan olika gruppboenden. Det kan dröja innan de ens kommer till en kommun som kan ta hand om dem. Istället fastnar de i transitkommunens första boende fastän den etappen är tänkt att vara högst tillfällig, visar en kartläggning som SKL, Sveriges kommuner och landsting, har gjort.