Ingen räknade med affärer med diktaturer

Det finns risker och det finns risker. När den förre näringsministern Björn Rosengren under våren 2000 hårdsålde Telias aktier till svenska folket talades mycket lite om risken i det nya börsföretaget. Det var ju ändå det gamla stabila Televerket som skulle säljas.

Under strecket
Publicerad
Annons

I de mer seriösa analyserna fanns naturligtvis riskerna med i bedömningen, men då mer utifrån aspekten att konkurrenstrycket i Europa och på de nordiska marknaderna skulle öka.
Ingen av analytikerna eller någon av de många småsparare som lockades att investera sina sparpengar i Telia, och som för övrigt ännu har sina Teliaaktier kvar, anade att deras företag inom några år skulle vara inblandade i affärer med diktaturregimer i det forna Sovjetunionen. Hade de idéerna funnits med i affärsplanen hade riskanalysen sett annorlunda ut och priset på Telia blivit betydligt lägre.

Att det blev på det här sättet beror naturligtvis på att Telia slog sig ihop med finländska Sonera som under åren kring 2000 profilerade sig genom sina vildsinta utlandssatsningar i österled. Man kan alltså säga att bolagen följde med i boet när Telia och Sonera blev ett. Ändå måste någon ha ägnat just de tillgångarna uppmärksamhet och möjligen då också funderat över hur de passar in i den bild Telia Sonera vill förmedla av sig själva
och den bakgrund företaget har i det svenska och finska samhället.
Inte heller i prospektet till fusionen med Sonera 2002 (även om det i realiteten var Telia som köpte Sonera) fanns riskerna i innehaven i de fyra forna sovjetstaterna nämnda, trots att åtminstone de politiska riskerna var uppenbara. I själva verket har man valt att se bolagen som möjligheter och i årsredovisningarna till sina ägare betona den stora tillväxtpotentialen. Ett alternativ hade varit att helt enkelt avveckla dem och ta den ekonomiska smällen, precis som Telia Sonera gjorde med innehaven i sina tyska och italienska 3G-bolag.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons