Annons
X
Annons
X

Ingen debatt behöver konspirationsteorier

GLASSDEBATT | NOGGA PLEASE

Han finns inte med oss längre, men rapparen Ol’ Dirty Bastard, före detta medlem i Wu-Tang Clan, är en legendar när det gäller stök, bök och rock ’n’ roll-leverne. Nigga please hette hans andra soloalbum (1999), men arbetsnamnet ska ha varit Black Man Is God, the White Man Is the Devil. Varför han övergav titeln vet jag inte, men en tänkbar anledning är att en så uttalad rasism säljer dåligt.

Eller nej. Det där är en sanning med modifikation. Det är klart att lite taktfasta provokationer i den vägen kan sälja – inte minst när det gäller hiphop – men allt beror på sammanhang. Musik och subkulturer är en sak, men det är högst osannolikt att rasism skulle vara ett bra säljargument när det kommer till glass.

Det tror förstås inte Oscar Pripp och Magnus Öhlander heller, och i sin bok Fallet Nogger Black (Agora 2008) har de inte för avsikt att ”fastställa huruvida Nogger Black-reklamen var rasistisk eller inte”. Dock har de kikat närmare på debatten som följde på Centrum mot rasisms (CMR) uppmärksammade utspel den där våren 2005, och redan i deras problematiserande ansats anas sympatin för CMR.

Annons
X

När jag lägger ifrån mig boken kan jag omöjligen konstatera annat än att den är ett försvar för CMR:s agerande och definitioner.

Folk gillar att leta upp tecken på konspirationer i vardagen. Vem har till exempel inte fått ett paket Marlborocigaretter dechiffrerat för sig som varandes ett budskap från Ku Klux Klan? Frågan är dock om dessa konspirationer gör något för att stävja problemen med rasism i samhället. Jag tvivlar. Visst användes graffitibokstäver i Nogger Black-reklamen (vilket CMR tog upp som argument), men det räcker att till exempel gå igenom persongalleriet i kultfilmen Style Wars (1983) för att konstatera att graffitipionjärernas gemensamma nämnare knappast var hudfärg.

Vi kan kalla det strukturer, kulturrasism eller subtil vardagsrasism. Oavsett vad så vet vi att rasismen finns och att grunden kan vara både medvetna och omedvetna fördomar. Pripp och Öhlander menar att CMR:s poäng var att Nogger Black synliggjorde dold rasism samt att kritikerna inte godtog denna syn, utan i stället raljerade och hävdade att ”riktig rasism” måste vara avsiktlig.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    För att illustrera vidden av majoritetssamhällets hånfullhet beskriver författarna hur en ”nyliberal” bloggare ”med anknytning till tankesmedjan Timbro” skämtar om saken och sedan citeras av en s-anknuten dito, som finner skämtet roligt. Av någon anledning förväntas läsaren finna det avslöjande att en socialdemokrat kan dela humor med en Timbrodebattör. Apropå fördomar.

    Författarna missar med sin analys ett viktigt led. Ingen har hävdat att olika rasistiska och stereotypa fördomar inte finns. Det som ifrågasattes i debatten var det löjeväckande valet av strid. Ol’ Dirty Bastard övergav sin skivas arbetsnamn till förmån för något annat. Det var smart. CMR skickade (på skattebetalarnas bekostnad) ut sitt pressmeddelande om en glass. Det var inte smart.

    Det finns rasism. Varför inte ägna sig åt att motarbeta den?

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X