Annons
X
Annons
X

Ivar Arpi: Inga vita får kommentera

(uppdaterad)
[object Object]
"Hos oss är vita människors åsikter inte välkomna." Foto: http://ng.se/hatet/makthavarna

Hos oss är vita människors åsikter inte välkomna”, skrev Makthavarna, en separatistisk nätplattform för så kallade rasifierade, i Nöjesguiden när de lanserades för två år sedan: ”Vi som rasifieras hamnar i skuggan och tas inte på allvar av den vita kroppen.” I en stort uppslagen artikel i GP (1/9) slår en av grundarna fast varför de har skapat ”en sida där vita inte är välkomna”: ”De som inte själva har upplevt rasism ska inte heller få uttala sig.”

De är inte ensamma. Rasseparatismen har spridit sig på senare år. I januari 2014 startade Rummet sin hemsida och skrev såhär i sitt manifest: ”Därför bygger vi ett annat vi: genom att utestänga de vita kropparna. Vi vänder oss för första gången till varandra.”

Eller Facebookgruppen ”Varför apor aldrig bär rosa klänning”, som skapades för diskussioner av antirasism, genus och hbtq-frågor, som införde särskilda veckor då vita inte hade någon rätt att starta trådar eller kommentera, bara att gilla icke-vitas inlägg.

Annons
X

Hur vet man om man är vit? Såhär skriver en ledarskribent på ETC (4/6), och tillika förtroendevald vänsterpartist, om varför hon läser Makthavarnas Instagramkonto men avstår att kommentera: ”Det är en separatistisk plattform och mitt skinn har inte tillräckligt med melanin för att mina åsikter ska kvala in.”

Hon är alltså allvarlig. Och det är allvarligt. Hudfärgen är utgångspunkten för identitetsvänstern. Visst, de kallar det ”rasifiering” i stället för ”rasbiologi”, men metoderna är ofta snarlika. En rasism för antirasister, kan man säga. För de politiska konsekvenserna blir desamma: En värld uppdelad i raser där människor kan bestämma andras plats i hierarkin beroende på hur mycket melanin deras skinn har.

"Därför bygger vi ett annat vi: genom att utestänga de vita kropparna." Foto: Rummet.se

Fysisk separation är den naturliga följden av den mentala separation som identitetsvänstern torgför. Eftersom kroppar med olika hudfärg inte kan förstå varandra finns inte heller någon egentlig möjlighet att mötas.

En del tar separatismen till en sådan nivå att de låter mängden melanin i skinnet vara vägledande i valet av partner. I en mejlväxling, som publicerades i Bang, mellan Amat Levin, tidigare chefredaktör på Nöjesguiden, och Patrik Lundberg, bland annat krönikör på Aftonbladet, resonerar de kring ”Liggmaktsordningen”. Även attraktion och sex genomsyras av rasism mot icke-vita, menar de. Hur löser man det? ”Det är anledningen till att jag, med ett undantag, har sökt mig till kvinnor som på något sätt också rasifieras om jag ska inleda ett förhållande”, anser Levin.

En strategi Rummets Valerie Kyeyune Backström också kör på sedan några år: ”beslöt för några år sedan att typ bara dejta rasifierade pga sinnesfrid”. Hon oroar sig även för rasblandning: ”Min värsta mardröm är verkligen att vakna upp och va omringad av nån lökig vit partner och vita barn med lagom lockigt hår som fått en perfekt ambiguous look för att anses spännande men slipper allt negativt”. Backström ser i blandningen mellan raser en kapitulation – ”vi har ju redan accepterat nederlaget” – då de rasifierade genom att välja vita partners: ”gör allt vi kan för att utplåna vår brunhet, att slippa ge den i arv till våra barn”.

Om man oroar sig för rasblandning så behöver man ju hitta ett forum för likasinnade, eller snarare likaskinnade. Därför startades en separatistisk dejtingsida där bara rasifierade får vara med. Så här beskriver den slutna Facebookgruppen ”PK-dejting för rasifierade” sig själv: ”Grupp för oss som tröttnade på vithetsnormen i PK-dejting och bara vill dejta varandra nu.” För att bli godkänd som medlem måste administratörerna göra en bedömning av den ansökandes melaninhalt.

Givetvis har man rätt till sina preferenser. Man ska inte tvingas vara tillgänglig för någon. Men tankarna som ligger bakom och hur man motiverar sin separatism är rasideologiska. En dejtingsida enbart för vita skulle med all säkerhet, och all rimlighet, möta hård kritik. En rasseparatistisk dejtingsida för icke-vita bygger på exakt samma tankegång: Människor reduceras till sin rastillhörighet. Det är inte vad som ibland kallas för "omvänd rasism", utan kort och gott rasism.

Men identitetsvänsterns rasism kan behöva förklaras lite mer ingående. Samma plats som arvsynden har inom kristendomen intar tanken om privilegier för stora delar av dagens identitetspolitiska vänster. Världen betraktas som hierarkisk. De i toppen av maktpyramiden är vita, heterosexuella män. Tanken är att denna grupp har tillgång till en mängd saker som andra inte har bara genom att de är födda som just vita män. Maktstrukturerna tillerkänner de vita heterosexuella männen privilegier från födseln. Här är det värt att påpeka att tanken om privilegier och diskriminering inte bygger på samma föreställningar. Problemet med diskriminering är att vissa människor bedömer andra på ett ytligt sätt, och diskriminerar dem på grund av deras hudfärg, härkomst eller kön. Att motarbeta diskriminering handlar alltså om ett försök att minska betydelsen som tillskrivs vissa attribut.

Tanken att vissa grupper är privilegierade och andra förfördelade bygger däremot på tanken att människor verkligen är sina attribut. Precis som att man föds med arvsynd så föds man som privilegierad. Men medan en syndare på grund av sin synd främst hindrar sig själv så hindrar den privilegierade andra. En syndare kan man hysa medlidande med, men någon som är privilegierad känner man snarare ilska, avundsjuka eller förakt mot. Synden är problemet med syndaren, men den privilegierade är själv det faktiska problemet genom sin blotta närvaro. Den privilegierade vita människan är ett problem bara genom sin existens.

"PK-dejting för rasifierade". En sluten grupp. Foto: https://www.facebook.com/groups/1380740118912512/?fref=ts

Att vara privilegierad för med sig vissa krav på beteende, precis som att vara syndare gör. Man måste be om förlåtelse, skämmas och göra bot och bättring. Att inte erkänna sin syndiga natur är förknippat med högmod – en dödssynd. Därför förs det fram krav på att vita, och i synnerhet vita män, ska avstå från att prata i vissa sammanhang, säga nej till jobberbjudanden och så vidare. Själva vitheten i sig blir ett demokratiskt problem, eftersom närvaron av vita personer är ett bevis på ett demokratiskt underskott. Att som vit inte erkänna sin privilegierade status är en dödssynd inom den här tankemodellen.

Att göra motstånd mot vitheten är därför målet för den antirasistiska vänstern. Paradoxen är att vitheten, trots läpparnas bekännelse av separatisterna och deras allierade, upphör att vara en social konstruktion, och blir något bortom det sociala. En naturkraft i sin egen rätt. På samma sätt som Marx talade om det objektiva klassintresset, som finns bortom kulturer, religioner och nationer, menar de nya rasseparatisterna inom identitetsvänstern att ras är ett objektivt intresse. Rasifierade måste enas mot vitheten, och mot dem som besitter vitheten. De rasifierade som inte sluter upp i kampen kallas för ”Onkel Tom”, ”husblatte”, ”husneger” eller liknande.

Trots att vänsterns nya "antirasister" hävdar att de vill avmaskera det socialt konstruerade i rasbegreppet, exempelvis genom användandet av ordet rasifiering, är världsbilden de målar upp en där ras fungerar som en egen kraft. Den stora skillnaden mot äldre tiders rasideologer är att vänsterns nutida rasideologer förlägger skulden för denna världsordning på vita och hos vitheten, i stället för hos naturen. Men båda lägren delar den grundläggande synen att det är ras som är den avgörande kraften i världen. Rastillhörigheten är det autentiska.

Men kan man vara emot en mänsklig kategori, som vithet, utan att samtidigt vara emot de faktiska människor som anses tillhöra den kategorin? Kan man vilja upplösa vitheten utan att vara emot vita människor? Linjen mellan att säga att vithet är något som måste bekämpas och att säga att vita människor måste bekämpas är finare än hårfin.

Harriet Beecher Stowe, 1812-1896, skrev boken "Onkel Toms stuga" Foto: PRESSENS BILD
Annons

"Hos oss är vita människors åsikter inte välkomna."

Foto: http://ng.se/hatet/makthavarna Bild 1 av 4

"Därför bygger vi ett annat vi: genom att utestänga de vita kropparna."

Foto: Rummet.se Bild 2 av 4

"PK-dejting för rasifierade". En sluten grupp.

Foto: https://www.facebook.com/groups/1380740118912512/?fref=ts Bild 3 av 4

Harriet Beecher Stowe, 1812-1896, skrev boken "Onkel Toms stuga"

Foto: PRESSENS BILD Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X