Annons

Torgny Nordin:Inga språk lever för evigt

Nicholas Ostler beskriver språkhistorien under femtusen år i boken ”Empires of the Word – A language history of the World”, och visar på hur mänsklig kreativitet och osentimentala handelsmän har förändrat språken genom årtusenden.

Under strecket
Publicerad

När engelsmännen år 1843 slutligen nedkämpat allt motstånd i provinsen Sind ställdes befälhavaren inför ett delikat dilemma. Han var nödd att skyndsamt underrätta sina överordnade i New Dehli om den militära framgången, men för att inte locka till sig nya soldater tordes han inte trumpeta ut segern offentligt. Kryptering av telegrammet var ogörlig och ett klartextmeddelande riskerade att uppsnappas av fientliga öron. Problemet bestod i att varken grekiska, arabiska eller arameiska och definitivt inte engelska, hindi eller sanskrit gick att använda – därtill var språkkompetensen i området för stort. Slutligen sändes ändå ett kortfattat telegram vars innehåll genast förstods av mottagaren. Det var skrivet på latin och bestod av ett enda ord: ”Peccavi” (jag har syndat, alltså: I have sinned).

Att tolka historiens djupaste strömfåror och utforska de verkligt långsiktiga effekterna av mänskligt agerande är numera en sällsynt verksamhet. Därför är det en stor sak när lingvisten Nicholas Ostler i boken Empires of the Word – A language history of the World, (HarperCollins, 615 sidor) försöker koppla ett delvis nytt grepp på kulturhistorien.

Annons
Annons
Annons