Annons
X
Annons
X

Inför skolplikt för sexåringar

Utslagningen från skolan måste bromsas. Staten bör därför ta ett helhetsansvar för barns och ungas utveckling, så att rätt hjälp sätts in i tid. Bland annat bör BVC:s dokumentation samlas in centralt och sexårsklass bli obligatorisk, skriver tre forskare i en ny ESO-rapport.

För att samhället tidigt ska kunna ge bättre hjälp till barn bedömer vi att staten måste ta ett mer aktivt övergripande ansvar, skriver Camilo von Greiff, Anna Sjögren och Ing-Marie Wieselgren.
För att samhället tidigt ska kunna ge bättre hjälp till barn bedömer vi att staten måste ta ett mer aktivt övergripande ansvar, skriver Camilo von Greiff, Anna Sjögren och Ing-Marie Wieselgren. Foto: JESSICA GOW/SCANPIX

BRÄNNPUNKT | STÖD FÖR UNGA

Ansvarsfördelningen mellan skola, socialtjänst och sjukvård är oklar.

I dag kan barn och unga få vänta alltför länge för att få samhällets hjälp med olika problem i skolan och i livet. Ansvarsfördelningen mellan skola, socialtjänst och sjukvård är oklar och vi vet inte heller om det som faktiskt görs är tillräckligt bra. Sverige behöver ta ett samlat grepp om stödet förbarn och ungdomars utveckling.

Nya rapporter om den svenska skolan presenteras i en strid ström och göder en fortsatt livfull diskussion och ivriga krav på reglering och kontroll. Fokus fastnar ofta där problemen syns – på elever som inte klarar nian och på ungdomarna som hoppar av gymnasiet. Skolmisslyckanden kommer dock sällan som en överraskning. En aspekt som inte fått tillräckligt utrymme i debatten är hur skolan och andra samhällsinstitutioner som möter barn lyckas fånga upp och hjälpa de barn som på ett tidigt stadium uppvisar tecken på att behöva extra stöd. Det är olyckligt mot bakgrund av både teoretisk och empirisk forskning som visar på vikten av att tidigt stötta och hjälpa dessa barn för goda skolresultat och senare anknytning till och framgång på arbetsmarknaden.

Annons
X

I vår rapport En god start – en ESO-rapport om tidiga insatser i skolan som lanseras i dag tecknar vi en oroande bild av hur omfattande svårigheterna blir för de barn som inte klarar skolan samt hur stor gruppen unga vuxna som saknar tillräckliga färdigheter för att klara arbetsmarknadens krav är.

Andelen elever som fullföljer gymnasiet är i dag cirka 75 procent jämfört med nivåer på nästan 90 procent för de elever som föddes i mitten av 1970-talet. Försämringen är störst bland eleverna med lägst grundskolebetyg. Med svaga skolprestationer följer också svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden och socialt. Andelen 23-åringar med aktivitetsersättning eller förtidspension har ökat de senaste decennierna, och även här är unga med låga grundskolebetyg kraftigt överrepresenterade.

Det är viktigt att undersöka hur samhället möter de barn som tidigt visar tecken på att behöva extra stöd, eftersom studieresultat i den tidiga och senare skolgången samvarierar i hög grad.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vi bedömer att det finns en betydande förbättringspotential för samhällets stöd till barns utveckling. Barns behov av stöd upptäcks ibland så sent att skolresultaten redan påverkats. Vi har i dag kunskap om att, och i vissa situationer också hur, vi med pedagogiska, sociala och medicinska insatser kan skapa förutsättningar för att stödja barn att klara skolan och livet – men det finns tecken på att de åtgärder som sätts in ibland är otillräckliga eller inadekvata. I dagsläget saknas dock förutsättningar för att ta reda på om och varför olika verksamheter fungerar bra eller dåligt.

    Det saknas i dag uppgifter om hur många barn det är som redan i förskoleåldern visar tecken på att de har behov av extra stöd. Det saknas kunskap om vilka barn som möter vilka insatser. Det finns vidare en brist på kunskap om hur barn bäst blir hjälpta samt om de insatser som görs alls fungerar.

    För att samhället tidigt ska kunna ge bättre hjälp till barn bedömer vi att staten måste ta ett mer aktivt övergripande ansvar när det gäller barns utveckling. Staten bör ansvara för att systematisera, utvidga och samordna såväl den individbaserade statistikinsamlingen som dokumentationen av vilka metoder och modeller man arbetar efter. Detta är en förutsättning för forskning och utveckling av bättre arbetssätt.

    Som ett led i detta förordar vi att BVC:s dokumentation av barns utveckling samlas in centralt. Det bör också införas en systematisk, diagnostisk bedömning av barnets tidiga språk- och läsutveckling i början av förskoleklassen, även denna ska samlas in centralt. Ett ökat fokus på att förskoleklassen ska förbereda barn för skolan, och vårt förslag om att den därtill ska vara en plats där barns utveckling och behov av stöd bedöms gör också att det är viktigt att alla barn nås. Vi tycker därför att förskoleklassen bör bli en del av den obligatoriska skolan.

    Staten bär också ett ansvar för hur de övergripande målen formuleras och för vad som kan anses vara måluppfyllelse. En möjlighet är att tydligare formulera att alla de verksamheter som möter barn – skola, hälsovård, BUP, socialtjänst med flera – ska ha som gemensamt mål att alla barn behöver klara sig bra i skolan.

    En lösning för att åstadkomma samordning för dessa instanser är att inrätta en nationell funktion för barns och ungdomars utveckling. Denna funktion ska ha ett helhetsansvar för hur de olika verksamheter som möter barn och ungdomar fungerar, utvärderas och utvecklas.

    Ett helhetsgrepp från staten skulle troligen ge bättre utväxling på våra skattepengar än de senaste årens ostrukturerade satsningar och stimulansmedel, men framförallt ge landets barn och unga möjlighet att få bättre hjälp från skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård när det behövs, och– i förlängningen – ett bättre liv.

    CAMILO VON GREIFF

    fil dr, forskningsledare SNS

    ANNA SJÖGREN

    docent i nationalekonomi vid IFAU och SOFI

    ING-MARIE WIESELGREN

    med dr, överläkare i psykiatri, Akademiska sjukhuset, Uppsala

    Annons
    Annons
    X

    För att samhället tidigt ska kunna ge bättre hjälp till barn bedömer vi att staten måste ta ett mer aktivt övergripande ansvar, skriver Camilo von Greiff, Anna Sjögren och Ing-Marie Wieselgren.

    Foto: JESSICA GOW/SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X