X
Annons
X
Recension

Sju grenar ”Inför Katarina Frostenson måste jag kapitulera”

Mitt i tumultet kring Akademien kommer Katarina Frostenson med en ny diktsamling. Sorgset och solkigt men ändå ljust. Människans behov av rötter och ramar har aldrig varit vackrare skildrat, skriver Therese Eriksson.

Katarina Frostensson. Foto: Nicklas Thegerström
Läs mer om Vårens böcker 2018

I begynnelsen var gåtan. Före ordet. Före språket och poesin. Att det är gåtfullt varifrån dikten kommer är något som Katarina Frostenson ofta återvänder till, i intervjuer och i lyriken, som här mot slutet av nya samlingen ”Sju grenar”:
Jag har aldrig förstått vad som talar i mig
jag accepterar den varelsen, mer än allt annat:
det är jag, den som talar i dig

Det är ett mysterium, ja, men inte ett som ska lösas. Det bara är. Och det är, skriver Frostenson, "nära nåd":

Katarina Frostensson.

Foto: Nicklas Thegerström Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X