Recension

Draktränaren 2Imponerande uppföljare

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

I Dreamworks ”Draktränaren” (2010) terroriseras vikingabyn Dräggö på en klippa vid havet av livsfarliga (men rätt så gulliga) drakar som snattar boskap, sprutar eld på halmtaken och ställer till med allmän oreda. Men Hicke, tonårig son till vikingahövdingen Tryggvåld, har ett större problem: Pappa är mycket bekymrad över hans klena kropp och milda attityd. När Hicke ändå lyckas skjuta prick på en sällsynt farlig drake klarar han inte av att döda den. I stället utvecklas en hemlig vänskap som lånar vissa drag från ”ET”. Draken och pojken hjälper varandra och lär sig flyga ihop. Efter en del dramatik lyckas Hicke övertyga resten av byn – och pappa – om att drakarna är vänliga djur som kan tämjas.

Här finns en sliten men sympatisk grundpremiss om barnet som vill gå sin egen väg, hisnande flygscener, Oscarsnominerad musik, välskrivna rollfigurer och inte minst ett rätt så tillfredsställande genusperspektiv, även om Disney/Pixar trumfade med ”Modig” två år senare. Jämngamla vikingaflickan Astrid är den som har störst fallenhet för att kämpa mot drakar. Den här gången tilläggs en ny kvinnlig, framträdande rollfigur, den mystiska drakryttaren Valka, som är mallad efter ikoniska primatforskare som Dian Fossey och Jane Goodall.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons