Annons
Recension

Om att samla frimärkenImponerande gestaltning i första vuxenboken

Publicerad

I ”Den svenska lyriken” (1978) skriver Tom Hedlund följande om Vilhelm Ekelund (1880-1949) - en av modernismens föregångare på svensk botten: ”Det är ingen slump att en dikt har den franska titeln 'Tristesse'. Detta vemod sökte Ekelund i stor utsträckning gestalta i sin vers”. Jag söker en ingång till Håkan Lindquists vuxenboksdebut Om att samla frimärken. En av huvudpersonerna i boken har Vilhelm Ekelund som sin favoritpoet. Jag undrar varför. När jag läser Tom Hedlunds översikt över Ekelunds författarskap och sedan tar del av Ekelunds dikter ramlar bitarna på plats.

Romanen ”Om att samla frimärken” har enklast tänkbara upplägg. Jagberättaren Mattias, bosatt i Stockholm sedan lång tid tillbaka, blir uppringd av sin mor i Oskarshamn. Barndomsvännen Samuel är död och Mattias bestämmer sig för att bevista begravningen. Resan tillbaka till Oskarshamn blir en minnesresa. Själva återerinringsprocessen påbörjas redan under samtalet med modern.
Första gången Mattias träffade Samuel var han elva år. Samuel var då en mogen man i 50-årsåldern. Vid detta tillfälle var Samuel djupt deprimerad; Mattias plötsliga uppdykande - efter att han cyklat omkull utanför Samuels hus - löste den äldre mannen, om än tillfälligt, ur melankolins famntag.

Annons
Annons
Annons