X
Annons
X
Recension

Purple nights & This is the title Ima Iduozee gör starkast intryck i eget solo

Det unga finska stjärnskottet Ima Idouzee presenteras på Kulturhuset Stadsteatern med två dansverk. Hans nya koreografi för tre dansare tippar över i påfrestande expressionism, men desto starkare intryck gör hans eget solo, skriver Anna Ångström.

Ima Iduozee i sitt eget solo ”This is the title”, som var hans starka koreografidebut 2012. Foto: Lorenzo Passoni

Redan på 1990-talet, innan Kenneth Kvarnström blev chef för Dansens hus i Stockholm, hjälpte han publiken att ha koll på intressanta finska koreografer som han bjöd in till vodkastänkta ”finska aftnar”. Som danschef på Kulturhuset Stadsteatern har han nu tagit hit ett ungt stjärnskott från vårt östra grannland: Ima Iduozee. Denne är i grunden en prisad breakdansare – en dansform stor även i Finland – men har tagit klivet över till andra genrer i ett sökande efter vad rörelsen förmår uttrycka.

Under sin vistelse på Kulturhuset har Iduozee skapat en koreografi för tre manliga dansare. Här syns spår av hans personliga idiom, men snarare i tonen än i rörelsematerialet. "Purple nights" utspelar sig på en vit golvyta omgärdad av 40 lampor som dansarna själva använder i en närmast rituell, expressivt känsloladdad koreografi av slag som känns smått udda i ett samtida danslandskap dominerat av abstraktion eller distans. Här rör vi oss i en annan dimension, där den teatrale Pekka Louhio blir spelledare i en värld ekande av vibrationer, röster, andetag och nästan sakrala toner.

Ima Iduozee i sitt eget solo ”This is the title”, som var hans starka koreografidebut 2012.

Foto: Lorenzo Passoni Bild 1 av 2

Matthew Branham, Pekka Louhio och Erik Nyberg i nyskapade ”Purple nights”.

Foto: Petra Hellberg Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X