Annons

Vänner för livetIlla dold sentimentalitet i sjukdomsdrama

Javier Cámara och Ricardo Darín.
Javier Cámara och Ricardo Darín. Foto: Njutafilms

Det finns något vackert i den fåfänga strävan att in i det sista kontrollera sitt liv, skriver Jon Asp om den hyllade spanska dramakomedin ”Vänner för livet”.

Under strecket
Publicerad

Med inspiration från amerikansk buddy movie har den gängse kamratfilmen spridit sig stadigt världen över. Manlig vänskap som vilar på motsatsförhållanden är alltjämt en vinnande formel. I den spanska dramakomedin ”Vänner för livet”, rikligt belönad på Goyagalan, är vänskapen inte lika oväntad som i ett par berömda föregångare.

I stället för fördomar är det den annalkande döden som förenar två argentinska vänner som vuxit isär på grund av geografi och livssituation. Julián är konstnärsslarvig Madrid-bo, en eftertraktad skådespelare som levt modigt, för dagen, med olika uppdrag och allianser, men som numera är svårt cancersjuk och trött på cellgift. Tomás, anropad från ett vintrigt Kanada, är en städad familjefar, inkännande, generös, kravlös. Och som nu, med händelserna ställda på sin spets, tvingas täcka upp för den sjukes förlorade takt (om sådan ens funnits?), särskilt generande för den omgivning som helst inte vill lyssna till döden.

Annons
Annons
Annons