Ihjälslagen på eriksgata?

”Tänk om Trump skulle åka på eriksgata? Hände det någon gång att blivande regent blev underkända av tinget på sin eriksgata under tidig medeltid?” Frågan landade i mejlboxen i slutet av januari.

Under strecket
Publicerad

Kung Gustaf VI Adolf hälsas av glada barn på resa i Göteborg 1951.

Foto: IBL
Annons

Först några ord om vad en eriksgata är för något. I vår tid är det en samlande benämning på de resor som regerande monark i Sverige utför efter trontillträdet. Det kan röra sig om ett flertal separata resor, till exempel en eriksgata i Västergötland, en i Blekinge, en i Skåne, osv. Liknande symboliska resor är kända från de senaste seklerna, men när ordet eriksgata förekommer i historisk litteratur brukar man syfta på viktigare resor, kända från medeltiden och 1500-talet. Eriksgatan var på denna tid en integrerad del av kungavalet och trontillträdet. Under eriksgatan erkändes den nye kungen som härskare av de olika landskapens (egentligen ”ländernas”) tingsförsamlingar.

Termens betydelse är omdiskuterad, men den kan mycket väl gå tillbaka på mansnamnet Erik. Om termen stammar från 1200-talet eller 1300-talet är Erik ifråga troligen Erik den helige, helgonkungen, vars reliker förvarades i Uppsala, där resan inleddes – men termen kan mycket väl vara äldre och syfta på en helt annan Erik. En annan hypotes går ut på att ordet ”erik” går tillbaka på ordet ”ed”. I så fall betyder termen ”edbekräftelseresa” eller ”edgångsresa”. Den förste kung som bevisligen red en eriksgata var Magnus Eriksson, år 1335. I samme Magnus landslag (ca 1350) skildras och regleras eriksgatan noggrant. På 1400-talet red minst fyra monarker en eriksgata. Dock vet vi att ritten hade en lång historia innan termen eriksgata introduceras i källorna. Ritten nämns i Äldre Västgötalagen, utan att få någon speciell benämning, liksom i senare landskapslagar.

Annons
Annons
Annons