X
Annons
X
Recension

Ignore this Ignore this

Visst känns det längre sedan, men det har inte gått mer än tre år sedan Salem Al Fakir debuterade med This is who I am och med omedelbar verkan tog plats bland landets mest begåvade artister. Det fanns något i Al Fakirs musik som slog an lite av samma ton som Todd Rundgren visade upp med spår som I saw the light på det idag 35 år gamla mästerverket Something/Anything. En musikalitet som inte begränsades av begrepp som soul eller pop, och där Todd presenterade sig med Hello it´s me svarade Salem med att utropa This is who I am.

Men det var då det. Endast ett år efter det andra, i jämförelse floppande albumet Astronaut, är han nu tillbaka med sitt svåra tredje album. Och något har definitivt hänt. Att döma av spår som de elektroniskt laddade Red rock eller Part of it låter det som om Salem har varit och bläddrat bland de många gånger gravt undervärderade tiokronors-plattorna på någon dammig skivbörs, och där lagt vantarna på ett par Giorgio Moroder-soundtracks från 80-talet, förslagsvis Cat people och Electric dreams. Uppblandat med hans fina förmåga för melodier förvaltar och uppdaterar han genren på ett imponerande vis, även om hans breda publik lär studsa till en aning hemma i sofforna när det blir som mest elektroniskt.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X