Recension

Söta pojkar är bara på låtsasIgenkänning räcker inte

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Den här hösten har jag haft förmånen att läsa ett flertal ungdomsromaner skrivna av unga debutanter. Det har överlag varit säregna röster som har bjudit på angelägna berättelser, alltifrån Ester Roxbergs blytunga ”Antiloper” till Isabella Nilssons absurt humoristiska språkfyrverkeri i ”Verklighetsprojektet”.

Därför blir jag något besviken när jag läser debutanten Moa Eriksson Sandbergs ungdomsroman ”Söta pojkar är bara på låtsas”. Romanen uppges bygga på en egen dagbok från 1997− 1998, och jag tvivlar inte på att det finns ett verkligt liv där bakom alla ord, problemet är bara att texten till stora delar blir repetitiv och blodfattig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons