Annons

Hans-Roland Johnsson:Ifigenias tidlöshet låter henne avslöja samtiden

”Ifigenia i Aulis”, i Jon Fosses bearbetning, har premiär  i kväll på Lilla scenen på Dramaten.
”Ifigenia i Aulis”, i Jon Fosses bearbetning, har premiär i kväll på Lilla scenen på Dramaten. Foto: Sören Vilks

Var hon ett hjälplöst offer, en bricka i ett politiskt spel, eller i själva verket en driftig problemlösare? Den grekiska mytologins Ifigenia, i höst aktuell genom uppsättningen av Euripides mer än 2 400 år gamla pjäs på Dramaten, tycks ständigt få nya skepnader som svarar mot tidens behov.

Publicerad

Det begrepp som bäst sammanfattar mottagandet av den grekiska tragedin genom århundradena är förmodligen omskapelse. Redan i antik tid konkurrerade tragöderna med varandra om att på ett ofta både innovativt och utmanande sätt göra bruk av det traderade mytmaterialet genom att lägga till eller ta bort händelser och rollfigurer. Sådana omdiktningar gav inte så sällan en ny innebörd åt bekanta berättelser. Det påstås ibland att den atenska teaterpubliken i förväg kände till innehållet i pjäserna, men vad som höll den i spänning var ovissheten om hur handlingen skulle förlöpa (det är, till exempel, möjligt att Euripides var den förste tragöd som lät Medea planera mordet på sina barn). 

I förmodern och modern tid har de grekiska tragedierna, snarare än myterna, på nytt blivit föremål för omskapelse, som när exempelvis Jean-Paul Sartre (i ”Flugorna”) eller Hugo von Hofmannsthal (i ”Elektra”) stöper om de antika förlagorna till nya dramer. 

Fresk föreställande Ifigenia i Aulis, funnen i samband med utgrävningar av Pompeji.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons