Annons
Recension

Vänner & ovännerIdyllens mästare dolde sin ångest

”Skrivarspöket (självporträtt i konvex spegel)”, frimärksstor etsning från 1896.
”Skrivarspöket (självporträtt i konvex spegel)”, frimärksstor etsning från 1896. Foto: NATIONALMUSEUM
Under strecket
Publicerad

Carl Larsson, porträtt av Anna Pettersson-Norrie, 1895.

Foto: NATIONALMUSEEUMBild 1 av 8

”Vid källaren”, 1917, Nationalmuseum.

Foto: NATIONALMUSEUMBild 2 av 8

Carl Larsson, självporträtt, 1912, Malmö Konstmuseum.

Foto: ANDREAS NILSSONBild 3 av 8

Carl Larsson, porträtt av Oscar Levertin, 1906.

Foto: BONNIERS PORTRÄTTSAMLING/NEDRE MANILLABild 4 av 8

Carl Larsson, ”Namnsdag på härbret”. Ur Ett hem, ca 1895, Nationalmuseum.

Foto: ERIK CORNELIUS/NATIONALMUSEUMBild 5 av 8

Carl Larsson, ”Idyll”, Nationalmuseum.

Foto: ERIK CORNELIUS/NATIONALMUSEUMBild 6 av 8

Carl Larsson, ”Framför spegeln”, 1898, Zornmuseet, Mora.

Foto: ARS BERGLUND/ZORNMUSEETBild 7 av 8

Carl Larsson, August Strindberg, 1899, Nationalmuseum.

Foto: HANS THORWID/NATIONALMUSEUMBild 8 av 8

En slagkraftig titel och en katalog med pärmflikar i flammande rött och osande svart. När Nationalmuseum gör sin första Carl Larsson-satsning sedan 1992 är förväntningarna högt ställda och det tillspetsade anslaget väcker förhoppning om en utställning med dramaturgisk nerv.

Genom konstnärens memoarer vet vi att de sönderälskade akvarellerna från livet i Sundborn var ett kulissbygge, en idealiserad värld som tiger om Carl Larssons envig med sitt inre. Bilderna med sina såpskurade golv och fantasifulla textilier har kvar sin charm, men det är svårt att se vad de har i utställningen att göra. Inslaget framstår som ett genomskinligt försök att locka sommarturister.

Annons
Annons
Annons