Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Min vän fascisten Idyllen blir en mardröm

ÄRVD UNIFORM ”Min vän fascisten” handlar om den presumtiva fascisten inom oss. Här målas medelklassen upp som en grupp som under ytan bär mycket obehagliga åsikter.

Min vän fascisten

Genre
Teater

Uppsala stadsteater. Text & musik: Klas Abrahamsson & Erik Gedeon. Regi: Sara Cronberg. Scenografi: Zofi Nilsson Medv: Stefan Clarin, Åsa Forsblad Morisse, Kristoffer Hellström, Eli Ingvarsson, Aksel Morisse, Mikaela Ramel, Louise Ryme.

Det ligger en stor låda på scenen, platt som en Ikeamöbel. Med några fiffiga handgrepp reser sig ett svenskt sommarlandskap ur paketet: björkar, utemöbler, en glasskiosk på en illgrön gräsmatta. Här ska Bullerbybarnen fira midsommar, som vuxna och lätt bittra medelklassvenskar. Man dricker, grälar om politik och anklagar varandra för gamla felsteg – till dess en främling dyker upp, iförd en gammal nazistuniform. Fridolf vill så gärna vara med och umgås. Idyllen rämnar. Hur ska man förhålla sig till en fascist?

Klas Abrahamsson och Erik Gedeon har möblerat om det svenska teaterlandskapet med sina succépjäser om Ingvar Kamprad, pensionärslivet för 1960-talsgenerationen och ”Min vän fascisten” som nu ges på Uppsala stadsteater efter urpremiären på Malmö dito förra säsongen. Abrahamsson & Gedeon skriver sångdramatik om vår samtid med mycket svensk musik, från psalmer och folkvisor till vänlig samba. Till formen är samtliga pjäser lika men stycket om Kamprad är mest intressant, ”Evigt ung” är en fin bagatell om åldrandet som uppror.

”Min vän fascisten” är något annat. Fridolf är egentligen ingen nazist. Han har vuxit upp på en enslig ö med sin morfar och efter att han dött ärvt uniformen. Fridolf förstår inte vad den betyder. Han blir dock snabbt upplärd, Bullerbybarnen berättar om allt hemskt den representerar – och man passar också på att lära Fridolf några demokratiska grundprinciper. Eleven blir så imponerad att han vill starta ett jämlikhetsprojekt, Pajaspartiet. Fast då drar sig festdeltagarna sig tillbaka. Någon måtta för det väl vara på engagemanget.

Annons
X

Fridolf är en politisk Mowgli – det är inte han som är fascisten. Han vill starta sitt parti under devisen ”alla får vara med”. Istället målar Abrahamsson & Gedeon upp den svenska medelklassen som en grupp som – under sin prydliga demokratiska yta – bär mycket obehagliga åsikter om tjocka, dumma och muslimer. Som egentligen inte bryr sig ett dugg om jämställdhet. Istället mobbar man Fridolf, knuffar ut honom ur gemenskapen och skapar en förödmjukad person som när som helst kan börja skjuta vilt omkring sig.

Titeln ”Min vän fascisten” handlar alltså inte alls om Fridolf utan om den presumtiva fascisten inom oss alla – fylld av all frustration som rollerna här omvandlar till illvilja och ett förakt som hela tiden gränsar till hat.

”Min vän fascisten” är aningen abstrakt. Någon urladdning blir det aldrig. Abrahamsson & Gedeon tassar på med sitt budskap om medelklassen som kvasirasistiskt reservat. Sara Cronberg har regisserat stycket som en kulört, naivistisk sommarmardröm.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ensemblen sjunger förvånansvärt bra – särskilt Stefan Clarin och Mikaela Ramel. Alla imponerar dock och fyller väl sina stämmor när musiken rullar på från samba, över reggaelåtar till frireligiösa frälsningstoner. Med en sista desillusionerad stämsång är festen över.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X