Annons

Idrotten är inte längre förebild

Under strecket
Publicerad

Just nu | Ishockeyskandalen
”Tvångssex, våld, måttlös alkoholkonsumtion tycks vara närmast obligatoriska komponenter i de initiationsriter som kanadensisk ishockey får sina unga spelare att genomgå.”
Så sammanfattades en artikel av den kända författarinnan Laura Robinson om NHL:s våldskultur i SvD den 24 november 1996.
Detaljerna i artikeln var kusliga, direkt barnförbjudna och skall inte återges här. Robinsons skildring bildar en mörk bakgrund till den trista skandal, som svensk ishockey drabbats av.
Ishockeyvärlden verkar inte ha rört sig framåt de senaste nio åren. Påverkan från NHL-miljön går inte att bortse ifrån, men det finns samtidigt tyvärr ingenting, som säger att strukturen i svensk ishockey är mycket bättre.
Moderna unga män, som väl också ishockeyspelare vill framträda som, borde inte kunna hamna i en snaskig sexhistoria. När de lockoutade NHL-proffsen Kristian Huselius, Henrik Tallinder och Andreas Lilja fördes till polisen för att ”höras upplysningsvis” gavs en stark signal. Några
officiella misstankar har inte framförts, men omständigheterna är illavarslande. Spelarna har medgett att de haft sex med en 22-årig kvinna. Det försvagar deras ställning moraliskt. Åklagaren har visserligen lagt ned utredningen om våldtäkt, men det får inte hindra ishockeyn från att gå vidare.
Bevisfrågan brukar vara mycket svår, men hur mycket trovärdighet har elitidrottsmän som festar hårt under en viktig turnering?

Annons

Händelsen drabbar svensk ishockey hårt. Tre Kronor har länge haft en vacklande ledning och någon större kraft har inte heller förbundsstyret utvecklat, även om beslutet att stänga av NHL-trion från landslaget är ett sent steg i rätt riktning. Ingen av de stora svenska herrlagsporterna har präglats ens av den mildaste feminism, men värst ute har ishockeyn varit. Man behöver inte gräva särskilt mycket i historien för att hitta den ena förnedrande historien efter den andra. Affärerna har utretts, domar har utfärdats, men har grundinställningen egentligen ändrats? Tveksamt.
Höggradigt
berusade reservmålvakter i rullstol, papperskorgar som pottor, nedspydda hotellrum och fyllefester i största allmänhet - allt gammalt elände har nu överträffats.
Om det vore fråga om politik skulle ropen på en kommission vara självklara i detta läge. Och nog finns det saker som behöver utredas.
Vid banketter och när anslag skall pressas fram från riksdag och kommuner talas det om idrottens uppfostrande verkan. Utan topp, ingen bredd, lyder resonemanget. Kanske borde det heta utan topp, inga drägg.
Tyvärr har idrotten liksom många andra delar av samhället delvis abdikerat som förebild. Många toppnamn i politik, näringsliv och idrott tror sig leva ett avskärmat liv, där normala regler inte gäller. Man vet att man gör fel, men tror inte att man skall avslöjas.
I den högkommersiella idrotten finns ett drag av extrem egoism. Det gäller att till varje pris ta för sig på och utanför arenan. Hänsynen till motståndarna, som också är medmänniskor, är ofta minimal. En idrottens etikgrupp skulle ha mycket att syssla
med.

Annons
Annons
Annons