Idlaflickor försonas med det levda livet
SCENSYSTRAR Stina och Ylva Ekblad möts för första gången på en scen när Idlaflickorna har premiär på Dramaten idag. I Kristina Lugns poetiska pjäs leker de med likheter och barndomsminnen.
Det är både lite kusligt och komiskt. Ett tvillingpar i prydlig page och likadana ljusa dräkter sitter på Målarsalens scen. Vid närmare betraktande ser man att de är olika, Stina Ekblad och hennes sju år yngre syster Ylva Ekblad. Men när SvD:s fotograf Dan Hansson får dem att kasta sina Idlabollar upp i luften kommer reflexen omedvetet unisont – skådespelerskorna skrattar och för upp handen mot munnen på exakt samma sätt.
–Idlaflickorna handlar om så mycket: barndom, mammor, döttrar, kvinnor, systrar – och döden. Man kan också se rollfigurerna som två sidor av samma person. Då är det fint att kunna ha med sig gemensamma minnen av vår mamma, vår barndom, en bildvärld som visat sig vara en oväntad rikedom i repetitionsarbetet, berättar Stina Ekblad med inpass av Ylva Ekblad.