London has fallenIdiotaction i svensk regi

Aaron Eckhart och Gerard Butler som president och livvakt i ”London has fallen”.
Aaron Eckhart och Gerard Butler som president och livvakt i ”London has fallen”. Foto: Jack English

Vissa explosioner ser ut som hämtade från 2005, dialogen är korkad och persongalleriet är platt. Men det är roligt att få se ett äkta actionspektakel på stor duk igen, skriver Elias Björkman.

Under strecket
Publicerad

Babak Najafi och Radha Mitchell under inspelningen av ”London has fallen”.

Foto: Nordisk Film
Annons

Vad hände med den stora amerikanska actionfilmen? Den med en ensam hjälte fångad i en oftast lika löjlig som hisnande premiss. Genrefilmen som inte kompromissade med blod och våld för att vinna sänkt åldersgräns. Som förvisso prioriterade spektakel framför logik, men som alltid var underhållande? Vissa hävdar att den moderna amerikanska actionfilmen föddes 1982 i och med ”Rambo” om den plågade Vietnamveteranen som tvingas till ta till våld fast han egentligen inte vill, en hjälte som egentligen inte var en hjälte: filmen är lika mycket actionfilm som en uppgörelse med USA:s kollektivt undertryckta Vietnamtrauma. Kronjuvelen är ”Die hard” från 1988, en av de bästa (action)filmer som någonsin har gjorts.

Men vid slutet av 1990-talet hade genren helt tappat momentum. I dag har den påkostade konceptactionfilmen nästan fasats ut i takt med att superhjältefilmen ökat i popularitet och lönsamhet. Vill du se actionfilm på stor duk blir det i barntillåten variant, förmodligen i sällskap med någon av Marvel-universumets alltför ofta hjälplöst fåniga och urvattnande hjältar. Undantag finns (”Deadpool”!) men faktum är att den amerikanska actionfilmen har decimerats brutalt. De senaste årens bästa film inom genren är indonesisk: ”The raid – uppgörelsen”.

Annons
Annons
Annons