Annons

Merete Mazzarella: Idealen på väg att bli norm

Idén om det ”normala” som ett lämpligt beteende och en rimlig livsstil uppstod först mot slutet av 1800-talet. Två nya antologier om begreppet visar hur gränserna för normalitet är under ständig förvandling och förhandling.

Publicerad

Vad är det vi talar om när vi talar om normalitet? Och hur kommer det sig att vi talar­ så mycket om det att det på kort tid utkommit två antologier i ämnet, nämligen dels Normalitetens förhandling och förvandling. En antologi om barn, skola och föräldraskap (Symposion, 279 s) redigerad av Judith Lind – forskarassistent vid Tema Barn, Linköpings universitet – och dels den tvärvetenskapliga norska Normalitet (Universitetsforlaget, 334 s) redigerad av social­antropologerna Thomas Hylland Eriksen och Jan-Kåre Breivik?

Att svaren på de två frågorna hänger ihop låter de två antologierna förstå när de be­tonar att normalitet handlar om förhandling och att det gör det i större utsträckning idag än förr. Tian Sörhaug som forskat på galenskap, ledarskap och organisationer menar att det finns ett datum som är symboliskt för normsystemets sammanbrott, nämligen den 13 augusti 1971 då Richard Nixon för USA:s del upphävde guldmyntfoten som innebar att nationalbanken var skyldig att lösa in ett uns guld mot 35 dollar. Sedan dess, menar han, har inte bara de ekonomiska värdena utan alla värden varit flyktiga, föränderliga, ja, i någon mening rentav virtuella. Förhandlingarna kommer därför att handla om gränsdragningar utåt och standardisering inåt, utestängning och inneslutning, olika försök att skapa ordning där oordning annars skulle råda, och kampen om rätten att bestämma vad som ska finnas innanför och utanför gränserna för det acceptabla.

Annons
Annons
Annons
Annons