Annons
Recension

SondIda Börjels dikter möblerar en tillvaro

Under strecket
Publicerad

Rakt på sak: är den Kyrklundinspirerade, Kyrklundciterande debutanten Ida Börjel en bekantskap värd att göra? Svaret är ja, i alla fall för alla dem som har sin glädje i att möta en ung, temperamentsfull skribent så uppenbarligen förtjust i att ta för sig, av ord, begrepp, stilar och ting. En som kastar sig på huvudet i många slag av motsatsförhållanden, sådana som råder mellan en själv och andra, mellan stabilitet och uppbrott, mellan reda och oreda.

Ulf Karl Olov Nilsson talar i sitt lärda efterord om den unga poetens lekfulla och melankoliska röst. Jag skulle hellre säga att hennes röst är ivrig och andfådd, som hos en som nyss flyttat in i sitt liv, sitt hus, sin värld - välj det som passar -, finner dem svindlande fulla av allting och är angelägen om att sätta sin egen prägel på det hon där finner. För den nya hyresgästen gäller det följaktligen att börja från början, ordna och, med Pippi Långstrumps ord, att ”möbla”.

Annons
Annons
Annons