Recension

Ice Age 2Ice Age 2

Publicerad
Annons

Den första Ice Age-filmen var ett karaktärsdrivet tecknat äventyr med okomplicerad intrig. Uppföljaren är inte mycket annorlunda; även denna gång kretsar det kring de tre udda vännerna Sid – en pratglad sengångare – mammuten Manny och tigern Diego som måste fly undan en smältande glaciär.
Ändå misslyckas man med att bjuda på lika bra familjeunderhållning som i föregångaren. Det största problemet är att historien inte har mycket till tuggmotstånd. Där man vill känna spänning kring flykten stjäls energin av evinnerliga sketcher. De bygger på klassiskt kärleksfullt käbblande av det slag som man har sett i tecknad film sedan Kalle Anka jagade Piff och Puff. Det blir aldrig tråkigt. Man skrattar ofta.

Visst är animationerna strålande, men när till och med filmens sensmoral är densamma som ettans (det är okej med icketraditionella familjer) önskar man att manusförfattarna kunde ha fått några miljoner istället för att bränna allt på perfekt datorprogrammerad is.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons