Annons
Recension

Ibsen à la Östergren

Under strecket
Publicerad

När Sune Nordgren som chef för Nationalgalleriet i Oslo hängde om riksklenoderna inom norskt måleri mellan JC Dahl och Ruth Krefting fick han tji. Rör inte våra tavlor, röt norrmännen. Vad Nordgren gjorde var att på ett i mitt och i många andras tycke uppfriskande sätt slå upp ett fönster mot det samtida Europa och visa den norska guldåldern i ett större sammanhang.

Något liknande gör Leif Zern i sitt förord till den nya svenska ­utgåvan av Henrik Ibsens dramer i två band, Pjäser I och Pjäser II, som utkommer i dagarna. Här nämns redan på första sidan Strindberg, Hauptmann, Tjechov och Wedekind – och så fortsätter det. Ibsens samtidsdramatik, de tolv dramerna från ”Samhällets stöttor” (1877) till ”När vi döda vaknar” (1899), betraktas i ljuset av det borgerliga dramats utveckling under det sena 1800-talet. Det lär inte kunna förarga någon.

Annons
Annons
Annons