Perfect Guide

Därför finns inget större än tv-serier

Det finns inget större i livet än tv-serier. Jo, livets stora händelser, förstås – men inget kan som tv-serier beskriva dessa, få mig att återuppleva och bearbeta dem.

Annons
X

Låt mig som exempel ta läkarserien House, och avsnittet Fetal Position, i vilket vi under en neonatalförlossning fick se en pytteliten levande babyhand söka mänsklig kontakt direkt ur livmodern. Dr House fann sig visserligen snabbt, det vill säga sin sarkasm, och förklarade sin tillfälliga förstumning med att han just insett att han "forgot to tivo Alien". Själv spolade jag tillbaka scenen några gånger med tårar i ögonen och spolades samtidigt tillbaka till 1992.

Min fru var gravid i sjätte månaden då, och jag befann mig på ett konferenshotell i Skagen. Medan jag strosade mellan smörrebröd och konst blev hustrun svårt sjuk där hemma. Min svärfar försökte nå mig på hotellet (före mobiltelefonens tidevarv) men receptionisten svarade »snakk’ dansk!« och ignorerade meddelandet.

Och när jag försenad äntligen kom hem verkade det värsta vara över. Hustrun satt upp i sängen, febern var på väg ner, lunginflammationen hon ådragit sig var under kontroll.

Målet var nu att fördröja förlossningen en vecka, för att hon skulle orka, och för att barnets lungor skulle hinna utvecklas lite till. Men min fru fick snart feber igen och fruktansvärt ont, så barnet måste triggas ut. På grund av medicineringen fanns ingen chans att ge smärtlindring. Mina tårar flöt in i hustruns tårar men kunde inte späda ut hennes smärta. Timmarna gick, läkarna stressade, hon slutade gråta och bara skrek med den lilla kraft som fanns i hennes fortfarande inflammerade lungor. Jag fattade ingenting när de sa att vi måste bryta. De fick inte ut barnet.

Jag fick rådet att åka hem igen medan min fru skulle få sova. Senare fick jag veta att läkarna hade informerat min svärfar om att de måste ta beslutet att offra barnets liv för att inte riskera mammans. Även hon var ovetande om de dramatiska överläggningarna. Hon hade fått hjälp tillbaka till sitt rum och in på toaletten, och precis lyckats ställa sig upp i duschen, utplånande trött, när hon kände de naturliga värkarna komma – som om barnet självt kände att det var nu eller aldrig.

Läkarna hade informerat min svärfar om att de måste offra barnets liv

Snart var jag tillbaka på Karolinska igen, med en helt annan känsla, min fru hade fått nya krafter, det försomriga morgonljuset värmde rummet och den pyttelilla ungen kom ut på en pytteliten våg av fostervatten.

Hans händer var precis så små som fostrets i House-avsnittet, mina händer kunde nästan kupas om honom. Den första tiden slutade han ibland att andas. Jag blev panikslagen av larmet som ljöd om nätterna när hans hjärta la av men min fru tog upp honom ur barnsängen och tryckte i gång andningen igen så som hon tvingats lära sig.

Även Dr House-kommentaren "I just realized I forgot to tivo Alien" målade minnesbilder. "Ser jag ut som en alien?" frågade sonen efter första skoldagen, då en kille i trean hade sagt detta. Prematurt födda har ända upp i sexårsåldern extremt lite underhudsfett och jämförelsevis stort huvud.

**Det året kände sonen **sedan ett särskilt släktskap med aliens. Han ville ha en alien-tröja från H&M och en blå alien-docka som han höll i handen när han skulle somna och tills all blåfärg flagnat.

Och så frågar folk mig vad det är för speciellt med tv-serier. Man kunde lika gärna fråga vad det är för speciellt med minnen, med känslor.

Utforska Perfect Guide Shopping

shopping bag

Shoppa redaktionens favoriter, det bästa inom mode, inredning och skönhet. Exklusiva erbjudanden och samarbeten för våra läsare

TA MIG TILL SHOPPEN!

Till Toppen