Annons
X
Annons
X

I väntan på en certifierad värld

NORMER | BRYT DEM!

”Stoppa Tiinas genuskontroll” tycker Expressen (29/10) i en ledare om det faktum att Lunds universitet vill börja ”genus­certifiera” sina utbildningar och genom särskilda kriterier garantera att genusperspektivet genomsyrar under­visningen. Ledaren avslutas med följande: ”Att Lunds universitet funderar på att utrusta sig med ett überbyråkratiskt certifieringsmini­sterium för att kon­trollera att alla ’maktordningar’ raderas från undervisningen låter faktiskt inte riktigt klokt”.

Nej, det gör det faktiskt inte. Men här är vi nu. Byråkratiska storheter – staten, landstinget eller någon för ändamålet tillskapad kontrollinstans – förväntas rensa bort all mellanmänsklig friktion. Det gäller maktordningar och inte minst normer, som numera har fått en nästan uteslutande negativ klang (trots att de ibland bara är smörjmedlet).

Normer är inte huggna i sten. De är inte lagar och ingenting som vi har förhandlat fram vid runda bord. En del är förlegade, andra är bra att ha. Väldigt sällan är deras syfte illvilligt. Normerna är majoritetens beteenden. Svara på tilltal, fortplanta sig och hålla ihop för barnens skull, säga tack för maten, vara trogen, inte sjunga högt på gatan och inte vara spiknykter på fest. Normerna är inte nödvändigtvis rätta eller sanna. Men de är vanliga och oftast ­undermedvetna, vilket därmed ger en ­undermedveten förväntan om att de ska följas. Men är en sådan förväntan samma sak som ett uppfordrande tvång? Nja.

Annons
X

En god vän är renlevnadsman såtillvida att han avstår alla droger. Han dricker varken sprit, te eller kaffe, vilket medför att han ständigt måste förklara sin avvikelse.

Nej, inte nykterist direkt. Nej, inte religiös. Bara nöjd utan. Man skulle kunna säga att han blir fylle- eller kaffenormativt bemött.

En annan vän skulle skaffa nytt p-piller­recept. Gynekologen tjatade om att det kanske var dags att sluta med piller och fundera på barn. Väninnan blev trött och sa ifrån på skarpen. Man skulle kunna säga att hon blev barnnormativt bemött.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Själv lyckades jag en gång pladdra på om p-piller med en kompis nya tjej, som vore det ett självklart samtalsämne. Vad jag inte visste när jag pepprade henne med ”ju!” och ”eller hur?” var att hon var både pingstvän och oskuld. Ja, jag bemötte henne normativt sexualliberalt.

    De flesta besväras nog av att uppfattas ”fel”. Andra gillar att vara svårkategoriserade. Missförstånd ger ju, trots allt, ett gyllene tillfälle att få prata om sig själv...

    Häromveckan var jag på Teater Scenario och såg Dragana, en föreställning om en lesbisk gynekolog. Pjäsen berörde sånt som heteronormativitet och könsidentitet. Under det efterföljande panelsamtal som jag deltog i kom den lesbiska gynekologmottagningen på Södersjukhuset i Stockholm upp. Den ligger i anslutning till Venhälsan, vilket av en del av patienterna uppfattar som stötande. Jag kan förstå att man känner så, men gissar att place­ringen har att göra med att Venhälsan ­sedan tidigare är en mottagning med homo­profil. Förmodligen inte illa menat.

    Nå. I egenskap av panelens högraste spöke frågade jag varför det över huvud taget behövs en lesbisk mottagning. Är det ändå inte underliv som underliv?

    Svaret var förstås att på de vanliga mottagningarna bemöts man hetero­normativt. Kanske frågar gynekologen om pojkvän eller tar upp preventivmedel, vilket kan tvinga patienten att komma ut. De vanliga mottagningarna saknar helt enkelt hbt-kompetens.

    Men, vi pratar ju om ett sjukvårds­besök, vilket innebär tystnadsplikt. Dessutom, är det sannolikt att den som inte vill komma ut skulle välja att bege sig till en lesbisk mottagning?

    Något har blivit snett när det kommer till normbrytandet. Det mellanmänskliga har blivit en ”kompetens”, som kan ”certifieras” av myndigheter. I själva verket låter det högst otroligt att några större skiften ska komma därifrån. De verkliga norm­brotten kommer aldrig att ske annat än genom och mellan människor.

    Självklart finns det tillfällen då normativiteten tar sig obehagliga och hotfulla uttryck. Men vardagliga missuppfattningar är inte fientliga och löses inte med segregation i väntan på att världen blir kompetent. Den som ogillar en norm måste själv delta i att bryta ner den. För egentligen, vad kan väl vara mer kompetensutvecklande för en heteronormativ gynekolog än att få höra ”Nej tack, jag behöver inga p-piller. Jag har flickvän”?

    Själv lovade jag att dra mitt strå till normbrottens stack genom att hädanefter komma ut som lesbisk just i de hetero­normativa ögonblicken på vanliga gynekologmottagningar. Det ska bli intressant.

    Återstår bara för mig att klura ut varför jag alls ska gå dit om inte för p-pillren.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X