Skolattentatet i Trollhättan var en medveten attack mot ett redan utsatt område. Vad hände sedan? När SvD:s Duraid Al-Khamisi reser till Kronogården möter han invånare som pendlar mellan ilska mot samhället och hopp om en ny sorts sammanhållning.
Drottningtorget är fullt av människor. Somliga äter en sen lunch, andra super alldeles för tidigt. Fontänen skvätter, solen värmer och fåglar flyger åt alla håll och kanter.
Leith Eskandar plockar upp mig. Vi åker bil genom stan. Stannar till hos barberaren. Leith vill klippa sig, trimma skägget.
22 oktober 2015 gick en 21-årig man gick till attack med ett svärd och en kniv på grundskolan Kronan. Motivet var rasistiskt och han dödade tre personer.
Leith Eskandar förlorade sin bror Lavin i skolmassakern.
Med sina 5704 invånare är Kronogården Trollhättansfolktätaste ort.
Lavin är tatuerad på sin brors arm.
”Ser du caféskylten? Precis där, under den låg min bror. Där såg jag honom dränkt i sitt eget blod med en vit duk över sig”, säger Leith Eskandar som
Leith Eskandar, Mohammed Al-Haddad och Aras Dorzarin är alla uppvuxna i Kronogården och har föräldrar med olika religösa bakgrunder.
Enligt statistik från SCB kommer Trollhättan på femteplats över Sveriges mest segregerade städer. Förr fanns det helt andra möjligheter att få ett arbete, säger Toni Naim.
Leith Eskandar, Aras Dorzarin och Karim Fakih vid Lavins grav. Flera tusen personer närvarade när han och Ahmed Hassan begravdes mitt emot varandra. Enligt familjens önskemål ligger också Lavin begravd nära sina morföräldrar.
Leith Eskandar och Aras Dorzarin är på väg mot sluss- och fallområdet – enligt vännerna en av Europas vackraste utsiktsplatser.
Rossana Dinamarca (V) är uppväxt i Kronogården och bor nu i Trollhättan.
Hamodii och Leith väntar på sin middag: grillade kyckling- och lammspett. På andra sidan vägen ligger en moské – där det för en tid sedan hittades ett grishuvud kastat mot byggnaden.
Attacken mot Kronogården har satt djupa spår i Trollhättan. Men många av invånarna, området domineras av krigsflyktingar från Mellanöstern och Afrikas horn, säger att de hoppas på försoning istället för ytterligare spänningar.
Leith har bestämt sig för att behålla sin lillebrors bil till minne av honom. Nu siktar han på att ge ut Lavins musik till ettårsdagen av hans död i oktober.
Lavins föräldrahem är som ett museum över en älskad son.
”Utan all kärlek, allt stöd, hade det inte gått”, konstaterar Leith Eskandar.