Annons
X
Annons
X
Film
Recension

Ljudmilas röst I Tjernobylkatastrofens skugga

Ljudmilas röst

Genre
Drama

När nya katastrofer inträffar som nu är det lätt att glömma bort de gamla. I dessa dagar ter sig kärnkrafts-olyckan i Tjernobyl 1986, för endast femton år sedan, som en händelse i forntiden. Men en katastrof går ju inte över, den fortsätter att verka och värka. Man staplar siffror på de döda och sårade, men glömmer bort alla dem som blir kvar, som mist män, hustrur, söner, döttrar, fäder, mödrar, vänner. För de överlevande fortsätter katastrofen under deras återstående livstid. Gunnar Bergdahl undviker siffrorna i sin dokumentär om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. I Ljudmilas röst får en av de många som drabbades, den då 23-åriga och lyckligt gifta Ljudmila Ignatenko berätta hur det kändes och känns. Hon miste sin man Vasilij, en av de modiga brandmännen som helt oskyddade gick in i kärnkraftverket den första dagen och släckte elden. Han dog knappt tre veckor efteråt, 25 år gammal. Ljudmila var med honom in i det sista.
Bergdahl blandar gamla propagandafilmer om det nybyggda kraftverket, Sovjetunionens största, och den nya staden som byggdes kring det, Pripjat, med bilder från de unga parets liv. Det var en tid av tillförsikt och framtidstro. Där i Pripjat drömde unga människor om framåtskridande och välstånd och fick det också. Denna tillförsikt höll i sig även efter olyckan, då myndigheterna inte ville tala om vad som hänt och alla trodde att allt skulle återgå till det gamla. Först efter ett par dagar evakuerades befolkningen från Pripyat till Kiev. Brandsoldaterna fördes under sekretess till ett specialsjukhus i Moskva, där deras kroppar blödde, huden lossnade och benen vittrade bort. I början talade man bara om gasskador, först senare om radioaktiv gas. De ligger begravda - som Sovjetunionens hjältar - i Moskva. Ljudmila har inte glömt och inte heller de andra mödrarna och fruarna som besöker de omkomnas gravar. Gunnar Bergdahl utvecklar Ljudmilas historia bit för bit men lämnar vissa frågor obesvarade på ett intelligent vis. Den flicka Ljudmila födde efter makens död dog, barnet blev skadat av strålningen. Hon har skaffat sig en son på egen hand för att orka leva vidare.

För Ljudmila finns den bästa tiden i hennes liv fortfarande kvar i Pripjat. På slutet gör filmteamet ett besök i den övergivna staden. Staden ser ut som när hon lämnade den, även kvarteret och lägenheten där de bodde. Det är en stark film som påminner oss om hur skör tillvaron är, hur lätt allt kan vara borta från en dag till nästa. För den som vill ha fakta och siffror om Tjernobylolyckan har Gunnar Bergdahl skrivit Ljudmilas bok som också är ett försök att väcka liv i den avsomnade kärnkraftsdebatten i Sverige.

Jeanette Gentele

Annons
X
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X